261 rätten betalade fäderne- och mödernefränderna tillsammans blott en 352 sjättedel, dvs. sex och en halv mark och fyra örtugar. Men emedan, som ske plägar, den skyldige ofta krävde mer än tillbörligt av sina närmaste, förordnade Danmarks konung saligt Knut [oiKnut VI, 1202], att vad fäderne- och mödernefränder sammansköto skulle mottagas av konungens uppbördsman och på en bestämd dag erläggas till målsäganden. Detta upphävde hans broder Valdemar [0: Valdemar II Lovförer, sedan Seir, j•I24I] genast, för att för framtiden fäderne- och mödernefränder icke skulle mot sin vilja erlägga någonting, utan dråparen ensamskulle straffas och det på det sättet, att han på tinget skulle ställa borgen för gottgörelsen och erbjuda den inomtredagar; omhan icke gjorde det, förklarades han fredlös, och då först betalade fädernefränderna en tredjedel av boten och mödernefränderna en tredjedel. Men sedan en tredjedel blivit erlagd, skulle den dräptes närmaste anförvanter genom fyra nänmda män avgiva edlig försäkran^, att vidare krav på hänmd skulle upphöra. Men när den sista tredjedelen hade erbjudits, gavs genom tolv fastar full och hel försäkran, sedan cd förut avlagts av den, somgenomnärmaste blodsband var förbundenmeddråparen, att i liknande fall skulle deå sinsida vara beredda att av dem [o: den nye dråparens fränder] mottaga lika ^ I Stiernhööks latinska text står: Rex Dani<x D. Canutus, som här återgivits med ’Danmarks konung salig Knut’. Här torde nämligen D. böra uppfattas somenförkortningav Dwus, somi sin tur är en av Stiemhöök här brukad förkortning av det av Andreas Sunesson i hans parafras (L. 5. c. 3) av Skånelagen oni konung Knut brukade epitetet felids memoriiV, ’salig i åminnelse’. Att Stiernhöök i sin historiska framställning av Skånelagens från bröderna Knut (VI) och Valdemar (II) härrörande bestämmelser omätteboten är beroende av Huitfeldts edition (1590) av Andreas Sunessons parafras (se ovan s. 241 not i), är tydhgt. Omförhållandet mellan Skånelagens originaltexter och Andreas Sunessons parafras och om ättebotsbestämmelsernas innebörd se Holmbäck & Wessén, Svenska landskapslagar. Ser. 4 (1943), s. xixXXXI och s. 56-81 och den där citerade svenska och danska rättshistoriska litteraturen. — Konung Knuts åsyftade förordning utfärdades från Lund den 28 dec. 1200 och finnes bevarad i ett flertal avskrifter, somäro förtecknade av Schlyter i hans edition av Skånelagen (S.S.G.L, Vol. 9, 1859, s. XLiv f., XLvm-Li). Den utgavs förstagångeni Lund år 1745 av S. [LagerJBring i disputationssviten Monumenta Scanensia, Vol. i, s. 88-96 efter en med cod. Holm. A 20 nära besläktad avskrift; på cod. Holm. A 20 är J. G. Liljegrens edition i Dipl. Svec., Vol. i (1829) s. 143-146 grundad. Schlyter tryckte sedan texten till konung Knuts förordning i sin Skånelagsedition, s. 437-439 efter cod. Holm. B 79, medan till grund för det senaste trycket (i DiplomatariumDanieum, Ser. 1: Vol. 4, ed. N. Skyum-Nielsen, 1958, nr 24) ligger cod. Holm. A 20. ^ Denna edliga försäkran (juratoria cautio) till dem, som erlagt den första tredjedelen av ätteboten, att vindietam de ccetero cessaturam, kallas i Andreas Sunessons parafras (Bok 5, kap. 4) lingua patria Trygeed, ’trygghetsed’, liksom den vid erläggandet av den sista tredjedelen av dråparens närmaste blodsförvant avgivna jämhkhetseden (cvqualitatisjuramentum) in linguapatria kallas Jeff ni teed (av Stiernhöök skrivet JämnisEedh); enligt Schlyters Glossarium till Skånelagen är den där brukade skrivningen Jaf na{5a; ejj.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=