257 både lös och fast egendom, med undantag av odaljord. Men senare efterskänktes även konfiskationen av konung Håkon, efter stormännens mellankomst, och blott en tredjedel avde vanliga penningböterna, dvs. tretton mark och åtta örtugar, tillföll statskassan, även enligt vår senaste lagh då dråparen återvände från landsflykten på målsägandens mellankomst. Det synes icke hava varit någonskillnad, hurudant dråp hade begåtts och på vilket sätt; det iakttogs dock enligt norsk lag, ty i detta fall undantogos de dråp, som kallades Nidingz- 347 wärck, emedan de hade begåtts antingen med försåt eller på fridlyst Med hänsyn plats eller å föräldrar, barn, makar, bröder, kvinnor, gossar, husbönder, domare, förmyndare eller slutligen med uppenbar grymliet. När emellertid livsstraff bestämdes för vanligt dråp, vilket skedde år 1442^, men i Danmark och Norgeår 1550, tillämpades det dock ej absolut (hos oss däremot i vissa fall®), utan villkorligt och i visst fall, nämligen om dråpet icke blott var avsiktligt, utan den skyldige också kunde gripas på bar gärning eller inomden dag, då brottet begåtts. Omdäremot hos danskarna någon dödats, omhan så var intet anande eller obeväpnad och oförberedd på försvar, och nämnda förbehåll gällde, huru många dråp blevo då straffade med döden! Därför gäller fortfarande den praxis, att när helst en dråpare kan gripas, straffas han, såframt icke lejd hindrar det eller han förlikt målsäganden, och i detta fall tillåtes ingen preskription, omicke möjligen på grund av någon av de mångfaldiga omständigheter, som kunna föranleda stratflindring. Årspreskription, om vilken vår lag** talar, löper blott till nackdel Preskription för målsäganden, så att omhan icke har sig något bekant omdråparen vid dråp inomett år, sedan dråpet begicks, och han ickeinomdenna tidbeskyller och anklagar någon, han till sist icke heller kan draga någon inför 348 rätta för dråpet, såframt denne icke erkänt det. För att för den skull dråp likväl icke skulle förbliva alldeles ostraffade, utkrävdes straff på Dulgadråp invånarna i det härad, där den dräpte låg, som omdessa antingen hade begått det eller blundat för det, allt för litet inriktade på dråparens uppspårande och därför värda att av dråpet ickeblott gå miste omden till omständigheterna ^ Kristoffers Landslag, Dråp med vilja kap. 3. * Kristoffers Landslag, Dråp med vilja kap. 2. Samma bestämmelse finnes dock redan i Magnus Erikssons Landslag, Dråp med vilja kap. 2. * Dvs. under vissa, i lagen angivna villkor. * Östgötalagen, Dråpsbalken kap. 3 och ii. Upplandslagen, Manhelgdsbalken kap. 8; Kristoffers Landslag, Dråp med vilja kap. 24-25. 17-804510 Stiernhöök
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=