252 miljefadern^ och därför på vårt språk kallas Höghsäte. Deiina^ sittplats i stora stugan stödde sig på det störstaprivilegiet avalla, ävenvid plötsliga slagsmål, till vilka eljest icke någon stor hänsyn togs, men förutomstraffet ansågs det alltid för den största skam och en avskyvärd orätt, omnågon på dessa platser med ord eller med slag förolämpade gårdsägaren. Senare upphävdes demia skillnad. Privilegiet för hemmet blev lika överallt och utsträcktes till sextio steg från själva boningshuset. Den nya lagen® tar hänsyn endast till boningshuset och vad som sammanhänger därmed såsomlada, smedja och andra dylika byggnader, som vanhgen byggas utanför gården, men dock enligt Upplandslagen^ böra vara nära belägna, så att hammare och tång kunde kastas från själva boningshuset till smedjan; annars åtnjuta de icke platsens privilegium. Men även tidpunkten för våldet försvårar stundombrottet. Omdet äger rum å helg- eller söndagar, uppskattades det till det dubbla, understundomäven det fyrdubbla, såsomi Västerås® under den senare Mariamässan, i Sigtuna® under den förra Mariamässan, i Uppsala på tillredelsedageiP, i Skänninge® på S:t Olovsdagen, i Linköping®på Persdagen och slutligen överallt på helgdagar, som voro helgade åt S :t 340 Med hänsyn till tiden ^ Hälsingelagen, Manhelgdsbalkcn kap. 6. * Ordet Höghsäte förekommer icke i de medeltida lagarna, men finnes upptaget i SöderWALLS Ordbok med några belägg, som tyda på härkomst från fornväsmordiskt språkområde, vilket också bekräftas av i Svenska Akademiens Ordbok u. o. anförda exempel; det äldsta språkprovet härrör från Olavus Petri (1526). * Kristoffers Landslag, Edsöresbalken kap. 3. * Upplandslagen, Manhelgdsbalken kap. 12. * Västmannalagen, Kyrkobalken kap. 26: offra mariu mässa, somfirades den 8 september, jungfru Marias födelsedag. Detta är den senare av årets två Mormessor; den förra omtalas i nästa not. —Viktiga upplysningar om de av Stiemhöök nämnda mässorna och marknaderna lämnas av N. Staf, Marknad och möte. Akad. avh., Stockh. (1935), s. 343-369. Angående de bägge Mariamässoma (Mormässorna) se Schlyters Ordbok, s. 430 och K. F. Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, Bd 2: i (1891-1900),s. 21. * Upplandslagen, Kyrkobalken kap. 22: fyrra mariu mässa, som firades den 15 augusti, jungfru Marias himmelsfärdsdag. — Stiernhööks översikt över de fridlysta tiderna är till större delen hämtad från detta ställe i Upplandslagen. ’’ Det är enfelöversättning av StiernhöÖk, då han på latinåterger Upplandslagens sklajr^ors dag med dies parasceves, somju i själva verket betecknar tiUredelsedagen (TtapaoxEUT), ’tdlredelse’) till den judiska påsksabbaten, dvs. fredagen före lördagen, som var judarnas sabbatsdag, då påskalammet åts. Den kristna kyrkans påsk har en helt arman innebörd; för den blev dennya veckosöndagen, uppståndelsedagen, den nya påskens åminnelsedag. Fredagen, »långfredagen», är alltjämt civil vardag i vissa romersk-katolska länder. Skärtorsdagen heter lat. dies viridium (vilket uttryck Schlyter använder i sitt Glossarium till Västgötalagen), ty. Griindonnerstag. ® Östgötalagen, Kyrkobalken kap. 23. * Östgötalagen, Kyrkobalken kap. 23.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=