251 Danskarna^ hava: om nian bähr Afwindz Skiöld; götarna^ hava: om man bähr Skiöld öfwer Tang och Tanghbrycko; vi [o: svearna]^ hava: om man bähr Afwugan Skiöld emoot sin rätta Herre. Meningen är den samma: Om någon bär eller ställer vare sig rättvänd eller upp- och nedvänd eller upprorisk sköld mot sitt fädernesland, skall nämligen strafffölja, som sagt är. Under senare århundraden blevo även övriga brott belagda med livsstraff, särskilt blev dråp av husbonde straffat med lika strängt straff. De övriga brotten mot föräldrar, bam, makar straffades endast med förlust av 339 liv och arvsrätt, varomförut talats. Med hänsyn till platsenbedömes våldsbrottet. Vissa platser äro näm- Med hänsyn ligen fridlysta av lagen, och dem är man skyldig större vördnad och tilf platsen aktsamhet, t. ex. kyrkor och tingsplatser, som anses som heliga, om vilka förut^ är talat, ävensom torget eller handelsplatsen, gillestugan, konungens slott och hall, ävenså fartyg och platser eller hamnar under sjökrigståg, slutligen varje plats, där kommgen eller riksråden® äro närvarande eller i amialkandc. Men i synnerhet det egna huset, vars och ens säkraste och av lagen skyddade tillflyktsort, icke blott hos oss, utan även nästan hos alla folk. De äldsta lagarna visa här dock någon åtskilhiad. Ty ängar, åkrar, hö- ochspannmålslador, stall, portar, förgårdar och själva huset gåvo olika starkt rättsskydd, dels vid avvärjandet av en rättskränkning, dels vid indrivningen av penningböterna, som uppskattades och ökades i förhållande till varje plats’ närhet till sängen och den förnämsta sittplatsen, somtillkommer fa- ^ Om majestätsförbrytelse (landsförräderi) enligt dansk rätt se P.J. Jorgensen, Dansk Retshistorie. 2. Udg. (1947), s. 311. Där konstateras, att de danska landskapslagarna icke känna begreppet crimen Icesa; majestatis och att de lagbestämmelser, som därom finnas i rikslagarna frän 1200-talets senare hälft, huvudsakligen avse »Herremasndene». * Äldre Västgötalagen, Balken omUrbotamål: paet ser nipingsvasrk at baero; sculd iuir pangbreceu. »Det är nidingsverk att bära sköld över tångbräcka.» YngreVästgötalagen, Balken om Urbotamäl kap. 1:8: Ba:r maper skiolö iuirpengbrxkku. okhxrrixsit land. pxt xr orbotx mal. »Bär någon sköld över tångbräcka och härjar sitt land, det är urbotamål.» Övers, av E. Wessén. Se den utförhga kommentaren hos Holmbäck &Wessén, Svenska landskapslagar. Ser. 5 (1946), s. 72. ® Kristoffers Landslag, Högmålsbalken kap. 9: ... xn man ... bxr awgan skiöld mothe sinom rxtta herra ...; Upplandslagen, Manhelgdsbalken kap. 15: hwar sum awghxn skiöld förer gen all waldughum kononge ...; Södermannalagen, Manhelgdsbalken kap. 36. Om svealagamas stadganden i berörda hänseende se E. HjXrne, Fornsvenska lagstadganden (K. Humanistiska Vetenskaps-Samfundets i Uppsala Årsbok 1949-1950, tr. 1951), s. 50 ff. * Se ovan s. 246. ® Västinannalagen, Manhelgdsbalken kap. 24: § 4; se Holmbäcks kommentari Svenskalandskapslagar, ser. 2 (1936), (b), s. 98 och där anförd litteratur.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=