250 Det våld, somförövas mot någons egendom, i det att den med hans vetskap, men mot hans vilja avtvingas honom, kallas rån eller egencgendomsrov domsrov. Ty markegendom, som visserhgen kan besittas med våld, men icke rövas, kommer icke med vid övervägandet av detta brott. Det har ett bestämt bötesstraff, nämligen fyrtio mark.^ Det kallas dock i Ostgötalagen^ även rån, Jorderaan. Rån var emellertid fordom tillåtet mot utländske män, mot landsmän bestraffades det med mycket mildare straff än stöld, nämligen dubbel eller ock enkel gottgörelsej ämtenågra marks böter, vilkaemellertid ökades. Straffen skär- antingen i förhållande till den rånade sakens värde eller till undantagspas med hän- bestämmelse för den plats, där rånet skett. Ty fartyg, öar, allmänna syn till värdet 337 Rån eller vägar, eget hus åtnjöto en särställning, då konungengenomed särskilt stadgat om deras säkerhet. I allmänhet var straffet för brott på dessa ställen 40 mark, som var straffet även för vanligt dråp, till dess att slutligen^ dödsstraffäven stadgades, särskilt när någon avsiktligt förstuckit sig för att röva. Men omnågon med våld brutit sig in i en annans lada eller trädgård för att plocka frukt och sårat den, somville försvara sig, straffades han med det vanhga straffet, nämligen biltoghet och konfiskation av lösegendom.^ Med hänsyn till den, somförövat brottet, och också till den, mot Med hänsyn till förövaren vilken brottet förövats, anses somallrasvårast det våld, sombegås mot 338 fäderneslandet av dess inbyggare, av undersåtar mot konungen, av barn mot sina föräldrar, av makar mot sina hustrur och tvärtom, av trälar mot sina husbönder eller också av en människa mot henne själv osv. Vissa av dessa straffas, även omde ickefullbordats, såsomnär någon bär vapenmot fäderneslandet eller konungen; de ickeblott straffas med livets förlust, utanävenmedkonfiskationav all egendom.^ Denna lag, som har gällt nästan överallt, var hos våra förfäder nästan den enda, som stadgade dödsstraff, övriga brott kunde nämligen sonas med pengar. Somstiftare av denna lag uppges Erik den helige, ehuru icke blott själva saken, utan även lagens skrivsätt ådagalägger, att lagen är äldre och gemensamför oss och våra grannar, för vilka detta helgonickekunde påbjuda någonlag, nämligen för götar och danskar. Majestätsbrott ^ Kristoffers Landslag, Edsöresbalken kap. 28. * Östgötalagen, Vådamilsbalken kap. 30 och Bygdabalken kap. 47. ^ Kristoffers Landslag, Edsöresbalken kap. 42. * Kristoffers Landslag, Högmålsbalken kap. 8-9.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=