249 der, somgjort övervåldet; den föreskriver, att bäggehänderna avhuggas på den huvudskyldige, men endast den ena på hans medlijälpare. Lagen anser det vara bättre att beröva honom hans förmåga att arbeta än hans förmåga att göra barn, för att icke synas hava, omlika vedergällning här tillåtes, minskat folkökningen ochi énmanhava bestraffat släktet. Det är dock icke förvånande, att man värderat manslemmen så högt, när mansattehår och lockar påennästanickeringareplats. Ty det är känt, att deåtminstonejämställdes mednäsan ochöronen. Detta framgår därav, att den som rivit av håret straffades med icke mindre bötessumma än den som rivit ut ett öga, även omdet skett av en tillfällighet eller av något plötsligt vredesutbrott. Goterna i SpanieiT synas hava varit av samma mening, när de vid svårare brott till pry- 336 gel såsom straff lade att raka av håret, särskilt då det gällde ring- Hårets avaktade människor och trälar. Till våld å personer hänföras även straff- rakning åtgärder mot oskyldiga, som, på vilket sätt det vara månde, straffas Straff för den, under något sken av rätt. Mot upphovsmännen härtill stadgar den nya lagen^ lika vedergällning, ovisst dock mot vilka, målsäganden och vittnena eller domaren eller alla på en gång, somträffat samman för att fälla en orättvis dom. Med större åtskillnad (med vilken rättvisa vill jag länma osagt) straffar götarätten^ domaren med ett särskilt straff, med ett särskilt straff vittnena, vilkas anseende för trovärdighet vilselett domaren, med ett särskilt straff och med det största målsäganden^ såsomdråpare; särskilt omgenomfängsling någon grymliet tillkommit, fördubblades straffet för vanligt dråp. Detta om våld mot kropp eller lem, i den mån det räknas bland detta lagrums brott. Straffet för dessa brott har jag i viss mån ansett lämpligt att föra till de föråldrade straffen, därför att det vid de kungl. hovrätterna sällan utdömes, då det ju allt för mycket tynger de rika, men aldrig de fattiga. Då dessa icke hava någon egendom, är det för dem likgiltigt, var de bo och söka sitt uppehälle; de pläga därför nu för tiden straffas med något kroppsstraffi stället för konfiskation. somdömer eller straffar en oskyldig ^ I Glossariet till Lindenbrogs ed. av Lex Wisigothorum m.fl., s. 1385 upptagas ett stort antal lagrum, där decalvari et Jiagellari (hårets avrakning och prygling samtidigt) anges somstraff. * Kristoffers Landslag, Edsöresbalken kap. 38. * Östgötalagen, Edsöresbalken kap. 28. * Se kommentaren till det i föregående not angivna lagrummet hos Holmbäck & Wessén, Svenska landskapslagar. Ser. i (1933), (a), s. 51.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=