248 lös egendom enligt götalagarna och Kristoffers Landslag; annorlunda Stympning av enligt svealagarna. Stympning av lem kan icke avse vilken kroppsdel eller vilket tillvägagångssätt somhelst viden bestämningav detta brott. Det måstevara en för bruk eller utseende viktigdel av kroppen, såsomhänder, fötter, öron, näsa, ögon, tänder, tunga, manslem, testik334 lar. Stympningen får icke heller ske av enslump eller viden sammanstötning utan genomatt någonövermannats, såsomnär någonkastats i marken, förts bort eller bundits. Den senaste lagen bestämmer för förövaren vedergällning lika mot lika eller också livsstraff efter målsägarens val, för den händelse förövaren kan gripas, men för medhjälparna konfiskation av all lös egendom, somtillfaller den kränkte ensam och hans arvingar. Menomhuvudmannen räddat sigundangenomflykt, är det tillåtet att såsomvidvissa andra brott förhandla om friköp av frid och rätt att komma tillbaka. Den gamla rätten känner icke vedergällning lika mot lika och nöjer sig med böter, som, särskilt vid snöpning, äro de största, som i hela lagen pålagts någon, fadermördare och helgerånare inbegripna, så att man s'^mes hava ansett förmågan att avla barn dyrbarare än både heligt och profant, ja, än livet självt. Man femdubblade nämhgen de för ett vanligt dråp bestämda böterna, först därför att dråpet liksomansågs gälla icke lemmen, utan mannen, vidare emedan det ansågs vara begånget mot de barn, som förutsattes hava funnits i de avskurna könsorganen och skulle hava kunnat födas, och det teå söner och en dotter^, av vilka dock var och en av de förra uppskattades till hälften så mycket som dottern. Så skedde också fordomenligt alemannisk^ rätt. Omnu in335 räknas vad man bötade för ett ärr på kroppen och för det tillfogade såret, bliva böterna femdubblade, vilka emellertid i sin helhet tillföllo den stympade till tröst för den förlorade lemmen, medan alla andra böter treskiftades. I fråga om straffet för snöpning avviker Upplandslagen® både från Landslagen ochegna grundsatser. Tyehuru deni liknande fall t. ex. vid ögonens utstickande eller tungans avskärande tillåter lika vedergällning, vilket gäller även efter Landslagen, såsom förut sagts, eller efter den kränktes val livsstraff, hänför Upplandslagen straffet blott till de hänlemmar Straff för snöpning ^ Södermannalagen, Manhelgdsbalken kap. 10. * Jfr Lex Alemann. c. 68 och 91 (ed. Lindenbrog, s. 381 och 387). •Upplandslagen, Manhelgdsbalken kap. 30.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=