247 Petri Birger Jarl. Västgötalagen^ tillskriver hans son konung Magnus Ladulås dessa lagar, somdenne med riksrådens samtycke på Alsnö (»in alnu») år 1285^ skall hava stiftat eller snarare stadfäst. De finnas nämligen i Östgötalagen, somvi veta till största delen vara stiftad under Birger Jarl, och från denna lag överflyttades nästan allt ordagrant till Kristoffers Landslag; de fimias där icke blott i åttonde balken utan här och där även i nionde och tionde.® Detta brott innefattar i sin allmänna betydelse ett visst våld, våld- Detta brotts samt sätt eller våldförande, dock icke så mycket det osammansatta och plötsliga, från någon häftig sinnesrörelse härstammande som det överlagda och med avsikt^ beslutade våldet, somdärigenom försvårar 333 brottet, så att alla, somäro upptagna i kamratskapet, straffas lika, påvad sätt de än lämna sin medverkan till brottets förövande, och därför kunna de icke blott ostraffat slås tillbaka, utan även dödas, när man innebörd icke på annat sätt kan säkra sitt liv och sin egendom. Såväl brottet som straffet ha emellertid växlat med hänsyn till föremålet, verkställaren, platsen, tiden, redskapet, med ett ord sättet och orsaken; var och en av dessa synpunkter skall nu i korthet behandlas. Med hänsyn till föremålet begås våldet antingen mot person eller Med hänsyn till föremålet egendom. Mot person antingen genom dråp eller prygel eller lemlästning eller fängsling eller mökränkning. Om det vanliga straffet för dråp skall talas i nästa kapitel. Men om dråpet är överlagt eller har ägt rumpå fridlyst plats, tages hänsyn därtill vid bedömningenav detta brott, och förutom med dödsstraff bestraffas® det med förlust av ^ Fol. 57''-59'^ av Västgötalagens huvudhandskrift cod. Holm. B 59 utgöra en del av den s.k" Vidhemsprästens bok, vilken sammanhäftats med den av annan, äldre hand skrivna texten av Äldre Västgötalagen. De angivna pergamentsbladen innehållajust Konung Magnus Ladulås’ stadga. (Allt detta efter E. Wessén i hans Inledning s. xvi till facsimileeditionen av Äldre Västgötalagen enligt cod. HolmB 59, 1950 [Corpus codieum Suecicoruin medii aevi. Vol. 12].) —Stadgan är förut omnämnd ovans. 227 not 5. Till den där anfördalitteraturen måhär tilläggas, att tvivel omS. Tunbergs datering av Alsnö möte framförts av G. Annell i Historisk tidskrift. Arg. 61 (1941), s. 57 f. (»1280-1281»), varemot i samma tidskrift, Ärg. 63 (1943), s. 49 K.-E. LöfQViST konstaterar, att »tidsbestämningen är så oviss» (»1279-1281»), medan H. Strandberg i samma tidskriftsårg., s. 60 hellre rekommenderar 1279 än 1280-1281. I varje fall är det ingen, som under förutsättning att förbudet mot våldgästning utfärdades i samma Alsnö stadga, som föreskrev skattefrihet för den, som gjorde rusttjänst, vill datera den sistnämnda föreskriften till år 1285, somär det årtal, somVidhemsprästen i sitt tillägg till cod. Holm. B. 59 av Västgötalagen anger för våldgästningsstadgan. ^ Stadgan är utgiven av Schlyter såsom IV. 19 i hans Västgötalagsedition (1827), s. 310-316. ® Edsöresbalken, Högmålsbalken och Balken om Dråp med vilja äro resp. nr 8, 9 och 10. * De ord, somhär hava översatts med ’med avsikt’, lyda hos Stiernhöök ex proairesi, somär en hans (eller hans sons och medhjälpares) »latinisering» av det grekiska Ix TtpoaipCdEtoi;, som ;,ust har denna betydelse. ® Den latinska texten torde här hava råkat i oordning, vadan översättningen är osäker.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=