239 motspänstiga. Straffet för det förravar biltoghet och konfiskation avall lös egendom, för det senare även livsstraff. Goterna i Spanien^ överlämnade kvinnorövarenjämte all hans egendomtill den bortrövades 323 fästeman eller förmyndare till ständig träldom, på det sättet emellertid att den ena hälften av hans egendomtillföll flickan, den andra hennes förmyndare eller fästeman, och ickenågonsin tilläts det, viddödsstraff, att kvinnorövaren gifte sig med den rövade, hur mycket än icke blott de bägge utan även hennes föräldrar samtyckte därtill. Enligt Skånelagen var det dock tillåtet, och straffet var icke större än det dubbla straffet för mökränkning. Även efter vår nu gällande lag^ förtjänar våldtäkt livsstraffoch förverkande eller konfiskationavgärningsmannens egendom eller, för den händelse att han icke kan gripas, ständig landsflykt. Enligt Sachsiska lagen® också nedrivning av det hus, vari gärningen förövats; ävensom halshuggning av de oskäliga djur, som befunnit sig därbredvid, liksom om de bort, men icke velat komma till undsättning. Men om kvinnan blivit havande genom en sådan våldtagning, låg däri Födsel efter intet hinder, att den på sådant sätt födda avkomman fick full arvs- väldtagning rätt såsomäkta. Man ansåg nämligen, att det var själen, icke kroppen, som syndade, och att man när det gällde avlandet av barnet borde mera taga hänsyn till om samtycke förelegat än själva samlaget. Ett sådant barn kallades Brutzbarn, dvs. brottningsbarn.^ Det strängaste, som synes kunna stadgas mot horkarlar, är att be- Straffet för stämmandet över liv och död överlåtes på de äkta männen. Enligt hor Goternas i Spanien lag® utlänmades horkarlen till den, mot vilken han 324 förbrutit sig, vare sig detta var make, fader, broder eller förmyndare, och det icke blott då han uppnått målet för sin lystnad, utan även för försök därtill; ty med den, som befunnits hava velat bringa en hustrus eller dotters dygd på fall, hade förmyndaren rätt att göra vad ^ Leges Wisigoth. 1. III. t. 3. c. r-5 (ed. Lindenbrog, s. 59 f.). * Kristoffers Landslag, Edsöresbalken kap. 12. ® Sachsenspiegel. Landrecht. Hrsg. von K. A. Eckh.\rdt. 2. Bearb. (1955), III. i, i (s. 195) med H. C. Hirsch’s övers. (1936), s. 228. ■* Brutzbarn är en endast här (Östgötalagen, Ärvdabalken kap. 8) förekommande benämning på ett barn med sådan härkomst, dvs. avlat under brut, ’brottning’, lat. lucta, somockså av Stiernhöök här användes och även är den av Schlyter (Ordbok, s. 95) här ansatta betydelsen av brut. Situationen beskrives i samma lags Edsöresbalk kap. 3 sålunda: Nubryzshan\viJ)aer hana ... ’Nu brottas han med henne Holmbäck & Wessén översätta ordet med ’våldtäktsbam’; se deras Svenska landskapslagar, Ser. i (1933), (a) s. 127 och s. 137 och där anförd litteratur. ® Leges Wisigoth. I. III. t. 3. c. 1-5 (ed. Lindenbrog, s. 59 f.).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=