235 större kallade de Höghmålil^, dvs, svåra mål, då de såsomstrafFpåföljd mestadels medförde både död och konfiskation av alla ägodelar; de kallades även uhrbotha^ eller obothamåhl, dvs. mål, som icke kunde gottgöras med böter och i vilka fordomicke ens konungen själv kunde giva nåd. Ty konungarna kunde förlåta vissa, men endast mindre brott, och icke ens dessa alltid, utan endast under sin första och högtidliga rundfärdi riket, somman på vårt språk kallade Erichzgatu^, när konungarna efter valet ochkröningen^ besökte alla rikets landskap och efter mottagen gisslan lärde känna sina undersåtar och blevo kända av dem; då kunde de åt högst tre anklagade i varje landskap giva nåd® för brottet och efterskänka straffet, bara icke brottet var bland de svårare; ett sådant är oförlåtligt och överstiger konungens maktbefogenhet. Dessa brott hava i den senaste lagen en särskild balk®; enligt Götalagarna och den Norska lagen kallas de Nidingzwerck.’ Nu för tiden och i Kristoffers Landslag® har detta ord en trängre användning. 319 ^ Om fsv. höghmåhl, biform höghniole, ’grov livssak’ se Schlyters Ordbok, s. 314, K.F. SÖDERWALL, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, Bd i (1884-1918), s. 571, Suppl. h. II (1946), s. 340 f. och Svenska Akademiens Ordbok, Bd 12 (1933), Hsp. 2309 fF. * Uhrbotha, i fsv. =obota, oböjl. adj., ’obotlig’. ® Om eriksgatan se ovan s. 10; E. Hildebrand, Svenska statsförfattningens historiska utveckhng från äldsta tid till våra dagar (1896), s. 35 f., 66, 102, 222. * Det av Stiernhöök brukade ordet inauguratio ’invigning’ har här översatts med ’kröning’. Angående ordningsföljden valet, kröningen och eriksgatan (hyllningen), vilken växlade efter olika tider och tillfällen; se J. J. Nordström, anf. arb., Afd. i (1839), s. 41 fF. —Synnerligen viktig är den valstadga från 1330-talet, som Schlyter utgivit såsom Additamenta (Tillägg) till Södcrmannalagen och som översatts och kommenterats av Holmbäck & WessÉn, Svenska landskapslagar. Ser. 3 (1940), s. 236-258. ® Se Äldre Västgötalagen, Rättslösabalken kap. i. OmbenämningenRättslösabalkenoch denna balks innehåll se förklaringen hos Holmbäck &WessÉn, Svenska landskapslagar. Ser. 5 (1946), s. 114-117. Se även Yngre Västgötalagen, Rättslösabalken kap. i och Östgötalagen, Dråpsbalken kap. 5. —Till förklaring av denna konungens nåderätt har Henrik Sciiuck, Svenska folkets historia. Del i (1914), s. 314, framställt hypotesen, att konungen under sin eriksgata i äldre tid förrättat »ett inänniskoofFer på vart ting, och ett minne därav har bevarats i Västgötalagens stadgande, att den nyvalde konungen på sin eriksgata ’skal’ giva tre män frid, vilkai äldre tider sannoUkt ofFrats på ’alla götars ting’.» ® Bland »Några gambla Stadgar», som äro tryckta som tillägg till J. Hadorphs edition av Biärköa Rätten (1687) finnes även (s. 45, 47) den av Riksrådet i S:t Jacobs kyrka i Stockholm 1439 antagna strafFordningen »Öfwer några Högmåls Ogeminga, som är Tijdelagh, Mord, Dråp sampt allehanda Kxtterij. etc». —Högmålsbalkar finnas i både KristofFers och Magnus Erikssons Landslagar. ’’ Se t.ex. Äldre Västgötalagen, [Balken om] Urbotamal; Yngre Västgötalagen, [Balken om] Urbotamal, kap. 1-2 och de i Norges Gamle Love, Bd 5: Glossarium (1895), s. 472 under ordet nidingsverk förtecknade lagställena. * KristofFers Landslag, [Balken om] Dråp med vdja, kap. 15 (»Hxr txhas vpp nidinghs werk oc plikt dhera»). Den där förekommande brottskatalogen är betydligt mindre än Västgötalagarnas.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=