225 även på annans vatten. Ty man fiskade för det mesta på gemensam bekostnad såsom ännu i dag vid notdragning vintertid.^ Omdärtör en eller annan av dem, som äro ägare av marken eller vattnet, icke^ vill med de övriga bidraga till kostnaden och arbetet för fiskeverk och -redskap, är det tillåtet att upptaga en främmande och göra honom till delaktig av fångsten på annans vatten; eljest är det aldrig tillåtet att fiska på annans vatten. Vad somär sagt omviUebråd och fiskar, ungefär det samma gäller rättsligt om de ätbara fåglarna: Vmfugla gildi och biura wari lagh sammu sum umandra gildi.® Betet är det sista i lantbruket, och då angående det de nutida lagarna i intet avseende skilja sig från de gamla och de ej heller giva många föreskrifter, dröja vi icke utförligt därvid; de gå icke utöver herdens lön och uppgift, då dessa ju efter träldomens avskaffande voro legofolk. Våra förfäder hade för det mesta både beten ochherdar gemensamma. Det hade ej heller någon betydelse, omnågon hade mer eller mindre av boskap eller skatt, utomdå det gällde ollonskog^, där antalet av var och ens kreatur borde stå i proportion till storleken av hans skatt eller avrad. Detta iakttogs även ifråga omden övriga boskapen, men blott påholmar eller inhägnade områden; blott måttanicke överskrides, bryr man sig dock icke om eller uppmärksammar detta nu för tiden. 310 ^ Om notdräkt vintertid pi 1600-talet se [G. Rosenhane], Respublica glacialis (1681); övers, av O. von Friesen, Gustaf Rosenhanes Respublica glacialis. Ett stycke svensk etnografi från vår stormaktstid (Fataburen, Arg. 9, 1914, s. 193-222). * Södermannalagen, Byggningabalken kap. 20. ® Hälsingelagen, Viderbobalken kap. 8: vmfughlas. gildri ok byurae. waeri lagh sum vmannat gildri (Schlyteh). »OmfågelgiUer ocb bävergiUer skaU vara samma lag som om annat giUer.» Övers, av E. Wessén, 1940. * Se Upplandslagen, Viderbobalken kap. 8. 15 -804510 Stiemhöök
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=