224 dödande, delades det efter överenskommelse, men enligt lagen^ fick emellertid den som dödade det en bog, hundarnas ägare en halv manslott, och det övriga fördelades lika mellan deltagarna. Detta gällde särskilt vidjakt på björn, älg och ren, vilkas kött kom lika väl till pass att äta som deras skinn att nyttja. Den, somjagat bäver eller utter, på annans mark, var skyldig att lämna dem till markägaren; då det var fråga om allmämiingsmark, fick han behålla dem: Bi ur asärbölesombonde, hwir somdräpir biur och bryter hidhe hans, låteatir biuren, thän somegnena atte och a trimmarckom^, dvs. Bäver har sitt eget hus eller ide, såsombonde, så att den somdödar en häver och förstör hans ide, må överlämna bävern till niarkägareti jämte tre marks böter. Villebråd, som påträffats av en slump och somicke sträckts till marken av människohand utan antingen genomolycksfall eller av björnar eller vargar, fick upphittaren delvis tillägna sig på samma sätt somhälften av en i en skog funnenbisvärm tillföll markägaren och den andra hälften upphittaren.^ Annorlunda efter vår senaste lag^, enhgt vilken upphittaren icke kan fordra annat än tack; aimorlimda också efter den danska lagen®, enligt vilken ett upphittat villebråd ävensomvalar och stora havsvidunder tillerkännas blott kronan, dock med någon belöning åt den, som visat på dem. Etter den isländska lagen® tillerkännes hälften av en påträffad fisk markägaren och hälften den, sompåträffat den, emedan där fmnes rikligt medvalar och intet annat fiske heller är indräktigare, varav de (islänningarna) hava sitt uppehälle. I Danmark äro däremot valfiskar sällsynta och tillhöra därför konungen; fiske av val och stör är därför också förbehållet konungen allena. Hos oss var däremot ingen av fiskarterna fridlyst, ingen privilegierad, utan var och en fick räkna som sin den, som slumpen förde i hans väg vare sig på eget eller allmänningsvatten, understundom 309 Fiske ^ Samma lag och lagrum. * Samma lag och lagrum. —Den av Stiemhöök här meddelade fsv. lagtexten innehåller ett flertal fel i förhållande tiU såväl Johannes Bureus’ ed. princeps (1608) som Schlyters text (1830) med dess varianter. ® Äldre Västgötalagen, Fömämesbalken kap. 7. * Kristoffers Landslag, Byggningabalken kap. 39. ® Den Jyske Lov, III. 62. Text ... ved P. Skautrup (1941), s. 156. — Om valrossen, »havsvidundret» par excellence, se P. Brinck, Valrossen i zoologiens historia (i Festskrift tillägnad Nils von Hofsten, Zoologiska bidrag från Uppsala, Bd 25, 1947, s. 118-133). ® Lögbok ... eöur Jönsbök hin forna; lögtekin å alj)ingi 1281. Utg. S. Skulason (1858), Rekabålkr 8 (s. 179 fF.).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=