220 där det tillätes att betala böter med örnvingar, somvärderades till i8 penningar. Norska lagen^ tillåter, att glador ocli korpar dödasöverallt, men att falkar fångas i annans skog under det villkoret, att till markägaren utbetalas två tredjedelar av värdet, som gällde enligt vår lag. Enligt deras nuvarande lag tillhöra falkarna helt och hållet konungen, varhelst de påträffas, och få icke av någon fångas, utommed vetskap och på befallning av konungen ensam, kap. 49 i LandzleyeB. i 303 NorskeLagen. Att falkar i motsats mot i våra dagar här varit i bruk vid fågelfångst och därför värderats framgår av de nyss nänuida Skåne- och Västgötalagarna, där det stadgas, att ingen fick vid straff för tjuvnad tillägna sig en av honom påträffad falk, var den än påträffas, om den blott hade ett band om benet. Även Västmamialagen visar detsamma, nämligen att jakt på djur bedrivits med hundar, men fågelfångst med falkar. Därför låter den vid en tvist om skadegörelse dessa ord sägas: Tu beet manihiäl medHöker och Hunde tinom, vidare giör Skada med Höker och Hunde^, dvs. Du har dödat en människa eller du har tillfogat skada med din falk och hund. Det, omvilket lagarna giva föreskrift, synes hava varit vanhgt och ofta förekommande. Nu för tiden äro sådana tvister och fågelöverflygningar sällsynta; dock nyligen och för få år sedan dödades av en bonde i bortersta Finland en falk av ansenhg storlek, somkunde visa, att konungen av Frankrikevarit hans ägare, därigenomatt hanpå ena benet hade en guldring och på den andra en ring av silverplåt med deima inskrift: je suis au Roy: Due de Cheureuse me garde.^ Detta sagt i förbigående. Men liksomjakt på de djur, omvilka nu har talats, alltid, allestädes och för alla var tillåten, var tvärtomjakt på vissa andra både allestädes och alltid förbjuden, på somhga blott för viss tid och på vissa orter. Rådjur och vildgetter voro alltid fridlysta, och demvar det fordom icke ens för adeln tillåtet att döda på egen mark; de voro nämligen konungen förbehållna, varhelst de uppehöllo sig: Ingen må Råå til 304 Jakten begränsad till skydd för vissa villebråd ^ Magnus Håkonssöns Landslov, Landsleiebolk kap. 52 (Norges gamle Love, Bd 2, 1848, s. 137 £.). * Västmannalagen, Manhelgdsbalken kap. i. ® Konung av Frankrike var 1643-1715 Ludvig XIV; Claude de Lorraine, due de Chevxeuse (f. 1578, d. 1657), som var gift med den politiskt bekanta Duchesse de Chevreuse, var haiu »grand faueonnier et grand chambellan». Inskriften pä silverplåten betyder: jag tillhör Konungen; Hertigen av Chevreuse skyddar mig.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=