2I8 dragit upp den ur ån. Bland alla ansågos dc hava gjort sig mest förtjänta, somvid fångsten gjort det svåraste arbetet. Denna rätt begränsades sedan till vissa djur. Då nämligen somliga voro skadliga, såsom björnar, vargar, rävar, järvar, kunde dessa gripas och dödas både var somhelst och av vem somhelst och vid alla tider, ja, t.o.m. alla voro förpliktade att döda dem, särskilt varg och björn: Alla agu Warg och Biörn sökia ty at han är vräfleh dvs. Det är en helig plikt för var och en att jaga björn och varg, hos vilken man fruktar övermakt (vis major). Föreskrifter blevo emellertidgivnaoch påfunna för deras dödande, i. hihägnader så byggda, att de upptångade de djur, som drevos dit, och instängde dem. 2. Gropar inrättades på ungefär samma sätt, så att lör vargen nedstigandet till lockbetet (som var placerat i mitten) var lätt, men uppstigandet och återvägen omöjliggjord. Slutligen 3. Nät, som var och en måste medtöra av en viss storlek till den allmännajakten. Angående dessa voro nämligen lagar fordom stiftade, huru och från vilket håll dc skulle uppställas, men de hava under detta århundrade nästan kommit ur bruk; sällan medföras nämligen nät, och detta beivras icke, inhägnader förekomma icke och gropar inrättas blott på enskilt initiativ och frivilligt utan att någon offentlig myndighet vidare är i aktion. Södermannalagen befordrar enligt mui mening långt bättre enskilda företag genomoffentlig belöning. Den bestämmer nämhgen åt dem, som döda vargar och björnar, en belöning, liten visserligen av varje enskild (nämligen en eller amian småpenning), men stor, då den erlägges av alla; om dessa belöningar återinfördes, skulle sannolikt såsomfordomi England och Skottland^ dessa boskapens plågoris med större kraft och verkan och mindre kosniad för statskassan och mindre arbete för bönderna helt och hållet utrotasiDräpirnogorgamblom Warg eller öder kull allan medh vngom Wargom, gifwi honom Bonde hwar i fierdunga them cen sina® Penning. ^ Östgötalagen, Bygdabalken kap. 36; där namnes dock endast b i orn. »Alla skolajaga bjöni, ty han är övermakt.» Övers, av E. Wessén, 1933. —Omvräfle se ovan s. 186. * Enligt uppgifter i Brehms Djurens liv äro varg {Canis lupus) och björn {Ursus Aretos) helt utrotade i Storbritannien. —Till belysning av läget för närvarande i vårt land förtjänar att här meddelas, att enligt notiser i pressen (t. ex. Dag. Nyh. 6/'8 1959) Kungl. Domänstyrclscn nu planerar en utredning angående förekomsten och uppträdandet av de inhemska rovdjuren varg, björn, lo ochjärv; det begäres nämligen å ena sidan skydd mot skadegörelse av dessa djur å boskaps- och renskötseln, medan det å andra sidan framhålles, att dessa rovdjur hotas av total förintelse inomen icke alltför avlägsen framtid. ® sina Penning är felläsning för småpen ning (som står i Södermannalagen på nästa not anfört ställe). Jakten begränsad till vissa vilda djur, som av envar och alltid måste dödas 301
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=