ÅTTONDE KAPITLET Om jakt, fågelfångst, fiske och bete 299 INNEHÅLL Jakt fordomaUmän. Under tidernas lopp inskränkt till vissa djur, vissa platser, vissa tider. Jakt på skadedjur tillåten för alla. Sätt att fånga eller utrota skadedjur. Likaledes rovfåglar. Fågelfångst idkades fordom med falkar och hökar. Villebråd somalltid voro fridlysta. På vissa platser. På vissa tider. När och på vad sätt jakträtten inskränktes. Till vissa personer, till skogsmarker, skogar. Delning av fångat villebråd. Kungliga och privilegierade fiskar. Fiske i allmänt vatten. Fiske fordomallmänt och icke till tiden inskränkt. Bete. rnpill lantbruket, varom framställningen liittills rört sig, höra även^ Jakt fordom Xjakt, fågelfångst, fiske, bete. Ty liksom åkern ger spannmål och allmänt brukbröd, skola vattnet och skogen ge sovel, skogen genomvillebråds]akt och genombete åt den tama boskapen. Villebrådsjakt kallades fordom Skiögning av verbet Skiöga^, dvs. gä in i skogen och där xnstasför att uppdriva och gripa villebrådet. Demia jakt på alla djur utan åtskillnad var fordom även tillåten för alla och alltid. Levande och i skogen sig uppehållande vilda djur ansågos nämligen enligt folk- och natur- 300 rätten vara gemensamma och bli deras tillliörighet, som grepo dem. Därför har utan hänsyn till plats eller tid eller person följande lag varit kmigjord: Then a hara är händier, then a räff är reser, then a Warg är winder, then a Biörn är batir, then a Elg är fäller, then a Otter är or a takir®, dvs. Den äge hare, somgripit den, den äge räv, som lockat fram den, den äge varg, somöverraskat den, den äge björn, som stuckit ned den, den äge älg, somfällt den, den äge utter, som ^ I Stiernhööks ladnska text står mycket riktigt etiam, ’även’, men i Tryckfelslistan (»Errata») anges, att i stället bör läsas ettim, ’nämligen’, som emellertid här är en onödig »förbättring». ® Omförekomsten av ordenskiöga, ’jaga’, och skiögning,’jakt’, i de medeltida lagarnase ScHLYTERs Ordbok (1877), s. 577; omderas förekomst i de svenska dialekterna sej. E. Rietz, Svenskt dialekt-lexikon (1867), s. 596 u.o. skog. ® Äldre Västgötalagen, Fömämesbalkenkap. 7. Texten lyder enligt Schlyter: pa?n a hxrac xr hxndir pxn a rxf xr reser, pxn a vargh xr vinpxr pxn a biorn xr betir pxn a xlgh xr fxllir. pxn a otxr xr or a takxr. »Den äger hare, som griper den, den äger räv, somdriver upp den, den äger varg, somvinner den, den äger björn, somjagar den, denäger älg, som fäller den, den äger utter, som tager den ur å». Övers, av E. Wesson, 1946.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=