2i6 byggde därför ofta fromma och gudfruktiga för sin själs frälsnings skull; därtill kommo sedan regeringsmakten och lagens bud, dock 298 med en skillnad, i det att envar, allt efter skattens storlek, på sin egen mark byggde eller reparerade. Till sist anlades kungsvägar^ i de särskilda landskapen, i början alltför^ smala, då de ledde från sockenkyrkan till biskopsstaden och närmaste köpstad, sedan av större bredd, då de, liksomi kroppen blodådror och pulsådror kringföra blod och livsande, ledde från rikets gränser eller köpstäder och borgar till rikets huvudstad eller konungasäte, sådana som på sin tid Gustaf P påbjöd genom Västergötland och Småland; ehuru omsorgen om dessa tillhör konungen, äro dock landskapet eller varje härad, genomvilket de leda, skyldiga att bygga eller underhålla dem under landshövdingens kontroll. De kallas därför Allmänna wägh, dvs. allmänna landsvägen, hkaledes Konungz wägh, Karle wägh, konungens väg, karls väg, till skillnad från dem, somledde antingen till tingsplatsen eller till sockenkyrkan, Tingzwägh, Kiörkowägh, vilkas rättshga ställning var ungefär densamma. Kungsvägar ^ Innebörden av olika vägars benämning utredes av Holmbäck & Wessén, anf. arb., s. 234 not 41. * Stiernhööks text har »minus strictae», vilket knappast ger någon mening. Birger Berg har föreslagit den förbättringen, att »minus» ersättes med »nimis», vilket ger den ovan angivna meningen. Förväxhng mellan orden »minus» och »nimis» kan beläggas i andra sammanhang; se B. Berg, Palaeography and Textual Criticism, s. 26. (Scripta minora, Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundet, Lund 1979, 80; 2). ® K. Gustaf den Förstes registratur, 29 (1559, 1560), 1916, s. 594.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=