213 fallit tillsammans med deras välde och litteratur. I gamla tider byggde man således efter gottfinnande och, som Tacitus^ säger om germanema: Coluerunt discreti et diversi, ut Jons, ut campus, ut tiemus placuit, cedijiciis transitoriis et in annum aut mensempositis. Därför ålägga också de äldsta lagarna^ landbonatt bygga hus, menblott tre, för människor, boskap och spannmål. Antingen förde landbon dem med sig vid sin ankomst eller uppförde demefter sitt kvarstamiandeochbortförde dem vid sin flytöiing, såsom förhållandet var med stängslen, med undantag för det, som inhägnade byn. När emellertid flera bodde tillsammans, voro byggnadernas läge och ordning fast knutna av lagama® i ett bestämt avstånd från varandra och med uppmätning efter soluppgången, solens middagshöjd och solnedgången, til jämföres och rätta Soolskipt^, dvs., som Östgötalagen® säger, thennämmer solu som nämmer a, och then fiärmer solu som fiärmer a, dvs. var och en må ho, allt efter som han ägerjordnärmare eller fjärmare från solen eller öster, så att envars delar i åker, äng, skog, vat- 295 ten osv. svara emot läget i byn: Aker epti Tompt, Äng epter Aker, gardsto eptir ängh. Swa Skogar tha liggi alt epta tompt® eller, om dessa förut äro säkert fastställda, skall byn byggas efter deras läge: Ligga dhen all a Sär, ta skall tompt epter them, ok ey thön epta tompt, tha är thet laga läge. På detta sätt anläggas ännu i denna dag bondgårdarna i rikets viktigare landskap. Till nödvändiga byggnader räknas med rätta även kvarnar; i fråga Kvamar om äganderätten till dem råder ingen överensstämmelse mellan våra dagars lag, Kristoffers Landslag, och de gamla lagarna. Enligt ^ Tacitus, Germania kap. i6(den taciteiska texten har coUmt [ej coluerunt] och saknar tillägget cedijiciis transitoriis et in annumaut mensempositis, ’provisoriska bostäder och byggda för ett år eller en månad’). *De bo skilda från varandra och åt oUka håU, allt efter somen källa, ett fält, en skog faUit demi smaken.* Övers, av P. Persson, 1929. ® Östgötalagen, Bygdabalken kap. 9. —»Landbon skaU på gården hava minst tre hus; lada, sädesbod och nöthus.» Övers, av E. Wessén, 1933. ® Upplandslagen, Viderbobalken kap. 2; Hälsingelagen, Viderbobalken kap. 1; Västmännalagen, Byggningabalken, kap. 2; Dalalagen, Byggningabalken kap. 19. * Kristoffers Landslag, Byggningabalken kap. 6. —Därmed anges väderstrecken öster, söder och väster. ® Östgötalagen, Bygdabalkenkap. i. »den längre ät söder, somhar sin tomt åt söder, och den längre åt norr, somhar sin tomt åt norr.» Övers, av E. Wessén, 1933. Somsynes, har Stiemhööks översättning avlägsnat sig långt från originaltextens ordalydelse. * Östgötalagen, Bygdabalken kap. 2. »... åker efter tomt och äng efter åker, gärdesgård efter äng, så ock skogar ... allt skall rätta sig efter tomten.»... »Nu skilja de sig alla från tomt; då skall tomten rätta sig efter dem och ej de efter tomt. Då är det laga läge.» Övers, av E. WesSÉN, 1933.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=