212 Ställe använde man pors, omvilken de gamla lagarna stadga^, att den icke finge plockas vare sig i aimans skog eller på allmänning före S:t Olovsmässan [0:29 juli], liksom icke heller humle före Bartolomeimässan [o: 24aug.]^; mendet gällde skogshumlen, då den hemmaodlade humlen ännu var okänd, vilken senare århundradens lagar påbjuda och anbefalla. Om dessa lagar noggrant följdes® och en bestämd odhngsmetod användes, skulle vi, då denna växts beskaffenhet samverkar medjordens, skörda den i så stor kvantitet och av så god kvahtet, att den införda icke alls vore behövlig. Det råder ej heller något tvivel omatt även andra baljväxter och fruktbärande träd och buskar skulle växa här, om man blott ville göra försök och icke hejdas vid ett eller aimat misslyckande, utan växla metod och mark. Vår tid har försökt och sett mycket, som var okänt för våra förfäder, och till det odlingssätt, som man nu med framgång använder, allt efter varjejords eller klimats beskaffenhet, har man icke kommit utan att hava tagit lärdomav lång erfarenhet. På odlingen avjorden må följa vården av byggnaderna, icke tvärtom. Ty först måste man taga i betraktande, varav och varest mankan leva, sedan huru man kan säkra sig för andras anfall, och skydda sig mot oväder från himmelen. I fråga ominhägnad skilja sig de gamla 294 lagarna icke från de nutida.^ Angående byarnas byggnader innehålla de mycket litet, emedan de i själva verket icke voro stora för våra förfäder, vad än angående deras storlek utbasuneras av vissa författare.® Konstlösa voro de säkert, om man gör enjämförelse med vår tid. Vi hava fått vår odling med vår religion av tyskar ochengelsmän, dessa sin av romarna, och deras synes hava både ägt bestånd och Byggnadsvård medeltiden torde vara i huvudsak riktigt skildrad av Stiernhöök. Även under 1500-talet voro råg och korn de mest odlade sädesslagen; se H. Forssells ovan s. 210 not 2 anförda arbete, s. 153. ^ Se Södermannalagen, Byggningabalken kap. 26 och Magnus Erikssons Landslag, Byggningabalken kap. 36. * Se Magn. Erikssons Landslag, Byggningabalken kap. 36 och den äldre litteraturen omhumleodling i Sverige, förtecknad av P. M. Hebbe, Den svenska lantbrukslitteraturen, i (1939), s. 139-141. ® Omuttrycket in viridi observantia esse, ’noga åtlydas’; se ovan s. 202 not i. * Omstängselskyldigheten enligt Sveriges gamla lagar se en akad. avhandling i Uppsala av C. J. ScHLYTERs promotionskamrat vid jur. d;r-promotionen i Lund den 20 juni 1820 och i förtid (1833) bortgångne medarbetare univ.-adj. i Uppsala H. S. Collin, Afhandhng om grannars skyldighet enligt Sveriges lag att med hvarandra deltaga i stängsels upprättande och underhållande. Afd. i (1822). — Se även G. K. Hamilton. Omägofrid efter svensk lag. Ac. afh., Upsala (1859). * Möjligen tänker Stiernhöök på Olaus Magnus, Historia de gentibus septentrionahbus (1555). 1- XII, c. 1-4 m.fl. ställen; se härom J. Granlunds kommentar (1951).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=