209 niinskas. I vilken riktning sådana förändringar än gå, genomföras de sällan lyckligt, aldrig utan stor bitterhet i sinnena, något som även vår historia omvittnard ^ Stiernhöök gör här en försiktig anspelning på reduktionstidens omvälvningar. Man får även lätt det intrycket, att Stiernhöök genom sina utredningar och förklaringar, önskningar och förhoppningar samtidigt har gjort ett inlägg i reduktionens problematik och givit uttryck åt sin egen inre oro för beståndet av den blygsamma ekonomiska grund, som han själv, en obemedlad kaplansson från Rättvik och adelsman i första generationen, uppnått efter ett långt, verksamt liv i statens tjänst. —Då man icke äger tillräckliga upplysningar omtillkomsten av den latinska texten av Stiernhööks rättshistoriska verk, är man i huvudsak hänvisad till de slutsatser, som man kan draga av texten själv, och till några uttalanden, somhan gör i sitt företal Till Läsaren. I verkets Första kapitel har man dock exempel på att en viss omarbetning av den latinska texten kan ha utförts av honomsjälv, men det skedde, iiman han blev bhnd (se t. ex. ovan s. 4 not i). Någon svensk text tiU hela verket har säkerligen icke existerat. Den latinska texten är mycket ojämn och delvis föga genomarbetad. Mycket av vad man kan anmärka på måste nog skrivas på sönerna Anders’ och Olofs konto, som»redigerade» verket för utgivning av trycket och verkställde korrekturläsningen, då fadern sedan år 1658 var blind. Om vissa partier kan man anta, att han dikterat dem på latin, omandra att sönerna efter hans anvisning till latin översatt partier, som i sin svenska originalformvarit dikterade utlåtanden och anföranden o.d. under Stiernhööks deltagande i lagstiftningsarbetet eller i lagskipningen. En nutida översättare av Stiernhööks latinska verk får emellertid söka återgiva det som det lyder i dess i boken De jure Sveonum et Qothorum vetusto tryckta form. Dessa reflexioner tränga sig på en läsare av just detta kapitel, där både obegriphgheter och rena fel kunna förekomma. Något har påpekats här och var i notema, men en översättares uppgift är främst att översätta eller försöka översätta latinet sådant det förehgger tryckt, med reservation för sådana ställen, där uppenbara textfel kunnat botas genom evidenta emendationer. Den här föreliggande översättningen kan icke åsyfta annat än att om möjligt söka på svenska återgiva vad somstår att läsa på Stiernhööks latin. I vilken utsträckning Stiernhöök »har rätt» i frågor, somefter hans tid i århundraden dryftats mellan specialforskarna, jurister och historiker, är här icke platsen att bedöma. Sedan man nu —som denna översättning åsyftar att ge —erhållit större klarhet om den latinska STiERNHÖÖKS-textens språkliga betydelse, kan tiden vara inne att genom specialundersökningar söka klargöra, i vad mån Stiernhööks uppgifter överensstämma med de uppgifter angående den svenska jordäganderättens uppkomst, former och benämningar, somkunna framkomma vid en förnyad prövning av alla uppnåeliga äldre och äldsta källnotiser. En sådan konfrontation (med behövlig bevisning) kan dock icke äga ruminomdenna ram. 14 -804510 Stiernhöök
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=