208 tillkommer icke mig att därom döma^; det må emellertid anmärkas, att det liksomnu för tiden även i gamla tider förekommit mycket 289 bittra jordatvister och att våra jordegendomar, särskilt krono- och skattegodsen, varit utsatta för ständig växling. Detta förhållande skall enligt mångas mening bringa staten att vackla, då maktenmestadels lutar åt det håll, dit egendom samlas. Därför anmärker Aristoteles^, att man i demokratier alltid genomlagar dragit försorg omett visst (högsta) mått avjordför varjeenskild; bekanta äro också hos romarna deras stridigheter och lagar omjord. För att sörja för sin aristokratiska statsförfattning utverkade fordomdanskarna® av sina konungar att icke inköpa och lägga till kronan några fria jordegendomar, men väl göra kronoegendom fri och, när den en gång blivit frigjord och skänkt till en ofrälse, dock icke överlämna den till dennes arvingar, utan inomett år efter ägarens död sälja den till adelsmän, medan däremot omvänt ingen ofrälse skulle få köpa frälsemäns jord. När på Gustaf I:s tid, somockså var den förste i att upprätthålla och grundläggaen meraoinskränkt konungamakt, kyrkomännensmakt—genom från alla håll köpta eller genom förpantning eller gåva förvärvade jordegendomar —tedde sig besvärlig för staten, alldenstund deju redan ägde mer än en tredjedel av riket, genomdrevs genom en med riksråden stiftad lag^, att sådan egendom, somefter konung Karl Knutssons tid tillfallit dem, skulle återföras i sitt forna läge och till sina ägare, an290 tingen genomåterköp eller genomåterkallelse utanpenninglösen, allteftersom de hade frånträtts genomförsäljning eller gåva, något som icke var svårt att göra, då (som förut är sagt®) avkastningen räknades som kapital och mottogs som betalning. På detta sätt sörjde man visserligen för kronan och adeln, som då var uttömd och utarmad, men å andra sidan förbjöds adelnkort därefter att genomköp, förpantning eller på vilket annat sätt somhelst draga till sig skattegods, på det att icke på den vägen mot lagen även kronans inkomster skulle ^ Stiernhöök kunde sägas vara part i målet, då han ju av kronan mottagit ett antal skattehemman; för skatteböndernas äganderätt anför han emellertid vägande skäl. ^ Aristotelescitatet är hämtat från Aristotelis Politica. (VI: 4) Ed. nova. Cura Hermanni CoNRiNGn (1656). Grekisk text med latinsk översättning och Inledning av utgivaren. ® Om jordförhåUandena i Danmark under 1500- och 1600-talen se G. Olsen, Hovedgård og bondegård. Dr.-avh., Kbhvn (1957), särskilt inledningen, där även ges en snabböversikt över utvecklingen i Sverige (s. 20 f.). * Den katolska kyrkans ekonomiska maktställning i Sverige krossades genom de pä Västerås riksdag 1527 fattade besluten. ® Se ovan s. 183 not 6.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=