205 äganderättsöverflyttning i fråga omjord brukliga avyttringsforinuläret. Ett sedvanligt formulär kan nämligen icke giva mera rätt än kronan äger, och det är icke möjligt, att kronan kan förläna eller sälja på samma sätt som ägaren, ty två kumia icke helt och odelat vara ägare till én sak. Man kan till och med misstänka, att detta formulär 284 insmugit sig på tillrådan av vissa personer, särskilt främlingar, vare sig dessa voro okmmiga omvår stats principer eller önskade göra till konungarnas egendom det som de själva genom konungarna ville göra till sin. Då alltså en ägare säljer enligt det i lag föreskrivna formuläret, måste detta anses gälla äganderätten, men då kronan säljer, måste detta gälla den skatt, som är pålagd eller kan påläggas den ifrågavarande jorden; på detta sätt förlänas ofta hela landskap till hertigdöme, grevskap, friherreskap osv., och de enskildas äganderätt upphäves eller förvirras för övrigt icke. Det spelar icke heller någon roll, att det är skattebönder i lag förbjudet^ att köpa eller hopbringa mera jord än de kunna bruka och odla; just därigenomär det nämligen klart, att för äganderätt räcker, att de ofrälse en gång medgivits att få köpa. Ty demia lag upphäver icke rätten (att få köpa), men begränsar den till odlingsmöjlighet, för att icke den skatt, somkronan äger uppbära, må midandragas; genom denna lag hava därför alla fingerade avtal mellan adel och ofrälse angående jord förbjudits. Lagen tillägger härigenom icke konungen äganderätten till jorden, utan föreskriver blott, huru de ofrälse skola odla och bruka sin j ord till kronans och deras egen fördel. Det är allmänt bekant, att så skett 285 för hundra år sedan eller mer i mångalandskap, somför det mesta förut varit ofruktbara och då genom ett nytt, av konungen anvisat odlingssätt blivit bördiga. Ja, t.o.m. adelsmännen och ridderskapet, som mottagit sådan jord, erkärma de ofrälses äganderätt till den just därigenom, att de, då de (0: de ofrälse) vilja sälja, nyligen förvärvat företrädesrätt^, för att de näst efter fäderne- och mödernefränder, som ha bördsrätt, vid köp skulle vara de främsta, vilket de ej skulle behöva göra om dessa egendomar imiehades med ärftlig arrenderätt.^ 6. Vidare, om alla dylika egendomar imiehades med ^ Se Kristoffers Landslag, Konungsbalken kap. 30: 2. ® Den av Stibenhöök brukade termen är jus protimiseos, av gr. TrpoTtptTjCTtf; (uttalat och skrivet med itacism), ’företräde’. — Se härom C. Rälamb, Observationes juris practicx (1674) å de i registret under bördsrätt och protimisis anförda ställena. Jfr ovan s. 175 not 9. ® För ’ärftlig arrenderätt’ brukar Stiernhöök termen emphyteusis (med adj. emphyteuticus). Sådana egendomar sominnehades med ärfdig arrenderätt, bona emphyteutica, kallar Stiernhöök
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=