203 Kongcn til, dvs. Havets stränder och det som ingen äger höra konungen till, enligt danska lagen^ anses nämligen det varakonungens [somingen äger] av det som ligger inom rikets gränser och lyder under riket. 2.^ Detta synes även de stadgar bevisa, som fordom utfärdades angående dylika jordar, att icke någon kan avyttra demi delar, att jorden, om skatten icke betalats under en hel treårsperiod, återgår till kronan, att årligen något skall byggas på jorden och antingen humle eller träd planteras, dvs. att jorden må göras bättre och icke sämre osv., vilket allt gäller omjord med ärftlig arrenderätt. Ty om innehavaren ägde full äganderätt, vem skulle då hindra honomfrån att efter godtycke bruka eller också missbruka sin egendom? Vem skulle begränsa hans frihet att förfoga över sin jord, att bortskänka, att sälja den antingen helt eller i delar? Eller hindra att, omnågon gång jord måste lämnas till betalning av skuld, detta sker utan vär- 281 dering? Om icke kronan redan förut imiehade äganderätten, skulle detta vara högst orättvist och stridande mot alla andra lagar^, som bjuda, att så mycket som saken är mera värd [o: än skulden] skall återställas till gäldenären. Detta framgår tydligast av de offentliga urkunderna. Ty då kronan antingen för pengar säljer eller bortskänker eller bortbyter gods och ger dessa än odals, än förlänings karaktär, i vilken aiman avsikt gör den det än för att just därigenomframhålla, att den är i besittning av äganderätten? Det finnes ingen anledning att invända, att det är blott avkastningen [vectigal) eller skatten (census), som säljes eller bortskänkes, ty i de ifrågavarande urkunderna göres därvid icke någon åtskillnad, utanhemmanet säljes eller bortskänkes rätt ochslätt ochoinskränkt med alla sina tillägor, i åkrar, skogar, betesmarker, vattendrag osv.; även omde (o: godsemottagarna) icke kimna driva den ärftligearrendatorndärifrån (ty omhonomstadgas i själva urkunderna), uppodla de dock bredvid honom det som ligger ouppodlat, beta, avverka, fiska, jaga de osv., i förlitande på stadgandet^, att en skattebonde icke får köpa eller skaffa sig mera åker eller jord än han själv kan odla eller bruka. När kronan dessutom för likapris säljer krono- och skattejord ^ Den Jyske Lov. Text ... ved P. Skautrup (1941), s. 156: Fforthy ath konning a allac forstrandas. oc thxt thxr engi man a. thxt a oc koning. »Ty konungen äger alla kuster, och det som ingen äger, det äger även konungen.» ® Siffran 2, somi den latinska texten utfallit, har här återinsats. ® Se ovan s. 171. ^ Kristoffers Landslag, Konungsbalken kap. 30: 2. —Se nedan s. 205.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=