202 läningen utrustas med brudskatt, medan själva förläningen återfölle till kronan. 2. Att av ny regent ny förläning skulle sökas inomett år. 3. Att det ickevoretillåtet att på något sätt överlåtaenförläninggenom försäljning eller förpantning, så framt den icke hembjödes till dotninus directus [0: konungen] eller överlåtelsen skedde med hans samtycke och tillåtelse. Sedan den tiden har förläningsrätten här varit noga iakttagen.^ Frågan omskattejorden är däremot svår och mycket betydelsefull; 279 den har också i många år med mycken iver och strid dryftats både enskilt och ofFenthgt. Vilken rätt äger kronan till sådana hemman? gående skatte- Qch då kronan ofta skänker bort eller säljer dem, vilken rätt kan kronan överflytta till gåvomottagaren eller köparen? Eller vad innebär denna rätt att beskatta eller, för att uttrycka mig riktigare, denna rätt att, sedan skatten erlagts, besitta, vad innebär denna Skatterättigheet, omvilken ägarna så många gånger fått och få så kraftiga försäkringar, vari består den och huru långt sträcker den sig? Somliga anse nämligen, att denna rätt åtminstone består däri, att ägaren och hans arvingar fritt bo och vistas där, att de icke kunna drivas bort eller vräkas, ävensomatt de kmma avyttra, bortskänka eller sälja den, men blott i sin helhet, icke delvis; ävensom att efter gottfinnande odla den, men utan förfång för domitms directus [o: ägaren], dvs. —med ett ord sagt — att denna jord besittes jure Emphyteuticario [0: nicd ärftlig arrenderätt], och det av följande skäl: I. Emedan det är sannohkt, att äganderätt till jord fordom likaväl somi dag förvärvats avfolket genomockupation, där det funnits ouppodlade och öde områden, vilka synas hava varit i konungens eller statens ägo. Ty det är känt, att envar i rikets norraochvästra trakter, där det finnes väldiga skogsområden och vidsträckta marker, får, allt efter somhan med idogt arbete uppodlar och brukar någon del, som 280 belöning för sin arbetsfht för sig och sina arvingar behålla den, även med rätt att överlåta, sälja, bortskänka, bytaosv. med kronans vilja och samtycke, då ju kronans inkomster därigenomefter frihetsåren ökas. Det är även så att varken konungens doutiniutn supereininetis [o: överhöghet] eller hans dominium directum [o: äganderätt] för den skull upphäves. Tysådana områdentillhörde frånbörjan konungen och kronan, AllaFörstrandeäreKongens, ochthet ingenmannägerhörer ^ In viridi observantia {levern, ius) esse, som av Stiernhöök användes här liksom nedan s. 212, är en juridisk termmed betydelsen ’noga iakttagas’, ’noga åtlydas’. Tvist an-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=