197 rättigheter antingen eftergivna eller försummade. Desto mindre kan man undra över att mider den utländske och osjälvständige konung Kristoffer så stor frihet rått, att man gjorde dylika områden till folkets tillhörighet och lade dem under domarna. Det är nämligen allmänt bekant, att under de följande århmidradena dylika områden, utan någon skillnad på huruvida de tillhört landskapet, hundaret eller socknen, betraktats såsomkonungens och statskassans och kallas kunghga och att konmigens befalhiingshavande eller landshövdingen i konungens nanmhaft förfoganderätten över dem, bestämt gränserna för uppodlingen, givit tillstånd till odlingen, pålagt skatt och till sist på kartor och i räkenskapsböcker uppfört dem bland statskassans gods. Härom utfärdade Gustaf P en stadga, att icke någon fmge taga sig för att utan konungens tillstånd bruka och tillägna sig dylika marker, men att det vore tillåtet att odla dem som kronojord eller rent av som skattejord eller jord med ärftlig arrenderätt, emphyteusis, om den kunde bevisas. Liknande föreskrifter gav konung Erik^ åt sina 272 rannsakare, och på kort tid tillväxte antalet av statskassans gods. Det samma skedde under konungJohan och Carl IX, och av den senare finnes även ett påbud, att de, som ville uppodla dylik jord, skulle av konungen utverka tillstånd därtill; denne lät då meddela det genom sina landshövdingar, först sedan det genom särskilda granskningsmän säkert konstaterats, att jorden vore allmäiming och att någon bys bekvämlighet icke lede något intrång genom den nya Konungens anläggningens grannskap. Nyare förordningar® synas för att avgöra en sådan tvist införa en viss distinktion, genomvilken konungen icke "känningar blott erhåller överhöghet [dominium supereminens) över alla allmänningar (varomdet här icke är fråga), utan lika eller snarare gemensam äganderätt med häradets eller landskapets övriga invånare just därigenom, att han delar inkomsterna från dylika jordar lika med statskassan, landskapet eller häradet och ävenledes på fullkomligt samma ^ Omkonung Gustaf I :s allmänna jordpolitikse C. W. U. Kuyixnsteerna, Omrekognitionsskogar osv. Akad. avh., Lund (1916), s. 1-22 (Inledning) och sedan passim. 2 Omdessa rannsakare och deras domslut i civila mål sej. Rosén, Studier kring Erik XIV:s höga nämnd (Skrifter utg. av K. Hum. Vetenskapssamf. i Lund, 51, 1955), s. 166 ff. —Omde nedan nämnda konung Carl IX:s påbud se Svenska riksdagsakter. Ser. i. D. 3:2 (1910), s. 572 ([Hertig Carls] Punkter, som skulle meddelas rådet och ständerna. Söderköping 1595 den 4 okt.), nr 41-43. ® Skogsordningarna av år 1647 och 1664 äro tryckta hos J. Schmedeman, Kongl. stadgar, förordningar, bref och resolutioner ifrån åhr 1528. in til 1701. ang. JustitiK och ExecutionsÄhrender (170Ö), s. 246-258 och 341-354. Omdessa skogsordningar sej. E. Almquist, Studier i svensk jordrätt (1928), s. 504 f. rätt till all-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=