195 konungars privilegier och kringgärdad av lagar, men likväl finnes kvar endast till ringa del i dag. Hävdetiden började löpa, när en del i en allniänningsskog blivit inhägnad och med intresserade parters tysta överseende så länge tagen i bruk, att man, sedan två hägnader ruttnat ned, redan återuppfört en tredje.^ De byar, somgränsade till allmänningen, hade nämligen tillåtelse att tillägna sig någon del av den, men efter ett visst mått, somav Ostgötalagen bestämdes genom rop och kast, då det gälldevatten, genomkast och, då det gällde skog, genomrop. Sedan nämligen en nioalnars båt förlagtsi vasskanten med förstäven i vassen och bakstäven på öppet vatten, gjorde mannen anspråk såsom sin egendom gent emot allmänningen på så stort stycke somhan med kastet av ett båtshakeskaft^ bakåt från bakstäven kunde uppmäta på vattnet. Då det gällde skog, flyttade mannen, stående vid yttersta gränsen av sitt jordstycke, framgränsen för sin egendom så långt på allmäruiingen, som hans rop med höjd röst i 269 stilla natten, då den är som kortast^, kmide höras, eller, somHälsingelagen^ bestämmer, så långt som han kunde köra, då dagen är somkortast, på så sätt att han begåve sig hemifrån kort före soluppgången och kmide återvända till middagstiden med ett lass fällda störar. På sådant sätt kmide allmänningar komma i enskildas ägo. Den Vad var och rätt, som tillkom enskilda till dessa områden i deras egenskap av allmänna eller gemensamma, bestod huvudsakligen i skogshygge, fiske och höslåtter. Lagarna föreskriva ej något närmare 0111 dessa tre sätt, utan allt efter som var och en önskade, stod det honom fritt att avverka icke blott bränsle till eldstäderna utan även en har rätt till på allmänningar medeltiden. [Akad. avh., Uppsala.] (1952) (Upplands Fornminnesförenings tidskrift, 47; Bilaga), s. 67-76. ^ Ostgötalagen, Bygdabalken kap. 2814. 2 Ostgötalagen, Bygdabalken kap. 28:3; lagtextens haka skapt, ’båtshake’, enligt Schlyter, är av Stiernhöök återgivet med cuspis, ’kastspjut’ o.d. —Mannen i båten var strand-ägaren. ^ Ostgötalagen, Bygdabalken kap. 28:2. — Stiernhöök, som använt ed. princeps 1607, översätter endast det där till älsta iädhre tillagda öytarsta ’yttersta’, ultimis och återger iädhre (Schlyter: ixpre) med agellus, icke med margo agri ’åkerren’; onöjaktigt är också återgivandet av tha dagher är döwaster mällum botolfs niässu ok midhsumars (Schlyter: pa daghrin ser döwastxr mxllum botolfs mxssu ok mizsomers) med tranquilla noete aim est brevissima i stället för ’då dagen är dovast, meUan Botolfsmässan [o: 17 juni] och Midsommar’, d. v.s. ’mitt på dagen under veckan före Midsommar’. Superlativformen dövaster torde höra till båda adjektiven dov och döv. Schlyter har i sitt Glossarium till Ostgötalagen, s. 260 anmärkt på Stlernhööks onöjaktiga översättning. * Hälsingelagen, Byalagsbalken kap. 15. Det av Stiernhöök refererade stycket lyder i översättning av E. Wessén, 1940: »Man må åka hemifrån före sol vid solståndstid mot jul och hugga ett lass stör och komma åter vid middagstid. Det är laga intaga.»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=