194 utomför så vitt det gränsade till någons åker eller äng, och icke heller det överallt. Det fmnes till sist vissa områden, somäro allmänna och eller snarare gemensamma för en enda socken eller tör några byar eller också för invånarna i en enda by (Bya Allmenning, likaså Granna Allmenning, även Samfält), såsom betesmarker, mogna skogar, åar eller kärr, vilkaäro ochförbli gemensammablott tör den socknens eller den byns invånare, så länge somgrannsämja råder, men när den ene 267 drager större nytta än den andre, har den skiftesvitsord, somskifta vill, efter den av gammalt pålagda skatten och avraden. Den anses lida skada som blott begär vad som kan vara hans men ej får ut det. Men om före kravet på skifte något av den gemensammajorden är brukat och uppodlat, lämna de gamla lagarna detta åt odlaren på sex år, ibland även för alltid, men under det villkoret, att han kan visa grannarna lika mycket odlingsbar jord, och det med den föreskriften, att sedan de uppodlat även det jordstycket, hela den nya odlingen delas mellan delägare och gramiar lika efter var och ens andel. De gamla lagarna förforo härutinnan säkert med större rättvisa och skäl än den nu gällande, som endast medgiver brukning på tre år varefter jorden skall återställas i sitt förra tillstånd, utan tvivel medhänsyn tagen därtill, att den icke utangemensamförlust kan undvaras, higenförlust skulle dock uppkomma, omallavorelikaangelägna att odla, uppmuntrade av de gamla lagarna, somgynna de idoga och arbetsamma. Det sagda gäller dock blott mellangrannarnai en enda by. Då däremot tvisten gällde flera byar, skedde delningen ickeenligt avradens eller skattens storlekoch icke heller i förhållande till inbyggarantalet, utanefter antalet byar, ochvaresig devorofärre eller flera, gåvos lika delar^ åt var och en, med det undantaget, att om skogen vore 268 fruktbärande och därför kringgärdad med stängsel, skiftades den på de enskilda bymännen efter skatten; deima lag består ämiu i dag,^ Ett härads eller landskaps gemensamma områden [0: allmänningar blevo sällan skiftade, dock var det tillåtet att förvärva genom hävc. och använda preskription, såsomvi se hava skett i Upplandi fråga om Trögds^ allmänningsskog, som visserhgen varit skyddad av så många Omhälftendelningen se A. Holmbäck, Studier över de svenska allmänningamas historia. I, (Uppsala Universitets Årsskrift 1920: Jur. i), s. 18 £., 21 f. * Se Holmbäck, anf. arb., s. 23. * Om Trögds allmännings skog, som »var skyddad av så minga konungars privilegier*, se B. Lundberg, Tröghbolag. Skogshushållning, territoriell indelning och skatt i Trögd under Bya Allmenning Huru allmänningsjord kunde preskriberas
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=