192 svearna, och den vanliga skatten var två, tre eller t.o.m. fyra tunnor spannmål, nämhgen allt efter jordens eller åkerns beskaffenhet. Annorlunda är mätningssättet på andra ställen, såsompå Åland i mark, i Finland på varjehanda sätt, i Ingermanland och Livland i hakar^ {per uncos [som var ett namn på plogen]); då detta emellertid icke omnämnes i våra lagar, förbigår jag det gärna här. Vad beträffar ohka typer av jord, skiljer man i första hand mellan dömning med ägande och brukande. Ty åkermark är sådan, att antingen alla eller hänsyn till beskaffenheten Åkrars beflera eller enskilda äga likastor rätt att bruka eller nyttjaden; härmider inbegripa vi även vatten och skog, som kmma behandlas och bestämmas på sådant sätt. Denjord, somalla eller flera äga rätt till, kallas allmän eller gemensam, Almenning^, dvs, sådan mark som tillhör alla eller som alla 264 draga nytta av och där den ene icke kan lägga hinder eller förbud för den andre. Ty när våra förfäder först hade tagit våra marker i besittning och indelade dem först i landskap och därefter i hundare eller härad, är det tydligt, att det funnits mera mark än somkundeintas och odlas av de bebyggare, sombestämts för varje hundare eller landskap, eller också att det på grund av någon särskilt framträdande nytta eller nödvändighet var tillrådligt, att denna mark vore allmän eller gemensam, så att alla hade samma rätt till den. De synas emellertid hava varit av fyra olika slag. Vissa voro gemensamma för rikets alla invånare, och dessa kallades i och för sig kungliga, Konungz-AllAllmenning Konungz Allmenning menning, emedan konungen ensamhade förfoganderätt över dem. Sådana synas ödemarkerna mot Norge och gränsbergen hava varit, ävensom de ofantliga skogsområden, som lapparna genomströva. Sådana också vissa sjöområden innanför och vid Finska och Bottniska vikarna, där alla^ utan åtskillnad och utan hinder avnågonidka säl- och strömmingsfångst. Även däromfattades beslut på det möte, som hölls i Stockholm år 1282, att dessa skulle tillhöra konungen ensam, och vilka konung Karl Knutsson^ synes hava åsyftat med de ^ Omåkermåttet hakland se Falkman, anf. arb., i, s. 136. * Omden svenska allmänningen se E. Wessén i Kulturhist. lex., i (1956), sp. 107. * Här må särskilt hänvisas till den författaren på hans 75-årsdag tillägnade samlingen By och bonde i Svenskösterbotten. Av Gabriel Nikander, Folklivsstudier V, utg. ss. nr 376 av Skrifter utg. av Svenska Litteratursällskapet i Finland, Helsingfors 1959, och därvid till uppsatserna Rättssedvänjor vid själfångst (s. 65-85) och Fiske på allmänningsvatten (s. 86-103). * Konung Karl Knutssons Hamnstadga [om fiskehamnar i skärgården] av år 1450 i två versioner, utg. i Skrå-ordningar. Samlade af G. E. Klemming (Samlingar utg. af Svenska Fornskrift-SäUskapet, 3, 1856), s. 289-309.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=