I9I lagd på varje öresland, vilken bibehållit sig ända till denna dag, i pengar, spannmål, boskap, dagsverke. I Götaland däremot skedde uppdelningen med avseende å storleken enligt delarna av ett as i uncia, attung, sjättung, tolftung, och detta även i förhållande till och med Akxamas uppmätning rna hänsyn till det mynt, som den tiden var i bruk. Tolfftung^ var nämligen en nncia och tolv sådana utgöra ett as. Men allt detta torde bättre förklaras av nedanstående tabell, ty vi hava på vårt språk icke alla assets benämningar, utan blott tolftedels ass, halvass och ass. delar 1 TolfFtung=A, dvs. Uncia. 2 Tolfftung=g, dvs. Sextans. 3 TolfFtung=i, dvs. Quadrans. 4 TolfFtung=3, dvs. Triens. 8 Tolfrtung=t, dvs. Bes. 12 TolfFtung=Ottung, dvs. As. 263 En götisk halv ottung [0: hälften av i as, som var =i ottung] var i stort sett detsamma som en tredjedel eller ett örtugsland hos tid, enär då bl. a. beslut skulle ha fattats om arealuppmätning av jordeni och för skattläggning i kronans intresse. Uppgifterna om det ifrågavarande mötet kommo först till synes i en till konung Johan lll:s kansH av en östgötsk frälseman Palne Eriksson (Rosenstråle) till Ravnäs för att vinna konungens ynnest ingiven avskrift av ett i ett gammalt samlingsband av urkundsavskrifter — som det föregavs — anträffat dokument. Tvivel omdokumentets äkthet restes omedelbart, och man har skarpa uttalanden i den riktningen av dåtidens främste historiska och statsrättshga kännare i vårt land, Hogenskild Bielke och Erik Sparre. Den dubiösa »urkunden» är tryckt i alla dess versioner och med citerande av alla de frän tiden efter 1586 härstammande avskriftssamlingar, vari den efter avskrift av avskrift »traderats», i DiplomatariumSvecanum, Vol. i (1829), s. 606—610. I en mästerlig avhandling »Framställning af de s. k. grundregalernas uppkomst och tillämpning i Sverige intill slutet af sextonde ärhundrat, med anledning af den uppdiktade berättelsen omett riksdagsbeslut på Helgeandsholmen år 1282» (tryckt i Kungl. Vitt. Hist, och Ant. Akademiens HandHngar, Del 24, 1864, s. 229-331) har C. G. Styffe genom en skarpsinnig analys av textens både språkUga formoch sakliga innehåll bevisat, att dokumentet är ett falsarium, som Hogenskild Bielke omedelbart också sade vid dess första framläggande. Man kan endast konstatera, att Stiernhöök hört tUl dem, som låtit sig duperas. Han har också huvudsakhgen grundat sin framställning på detta dokument. Om det förfalskade Helgeandsholmsdokumentet och dess historia till år 1697 se Å. HolmBÄCK, Kvarnkommissionerna enhgt kungl. breven den 13 april 1697. [Akad. avh., Stockh.j, 1914, (Jernkontorets vattenrättsutredning, 2), s. 15-32. Se även B. Ekeberg, Ett och annat det svenska vattenregalet (1914) (Jernkontorets vattenrättsutredning, i), s. 6 och där anförd litteratur; A. Norden, Östergötlands järnålder III (1943). 1 Om tolftunger se Söderwalls Ordbok, Bd 2:1 (1891-1900), s. 663. Där anges betydelsen vara ’beteckning för en viss enhet för jordens uppskattning och för jordmåttet’; i Schlyters Ordbok förekommer ordet icke. Av Söderwall anföras ett flertal belägg från 1300- och 1400-talen, samtliga hämtade från östgötska urkunder. Tolftungen var tolftedelen av en attung och kaUades tolftungs attunger, varom se C. G. Styffe, Skandinavien under unionstiden. 3 :e uppl. (1911), s. 117. om
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=