189 Att bedöma åkrar med hänsyn till storleken är särskilt nödvändigt Bedömning av åkrar eller jordar med hänsyn till storleken vidavtal, för prisets skull vid köp och försäljning, för avrads och skatts skull vid förpaktningar och utarrenderingar, ävensom vid förpantningar och till sist även vid skiften mellan grannar, somhava somligt sins emellan gemensamt, somligt var och en somsitt enskilda. Sätten att mätajord med hänsyn till storlek äro olika på ohka ställen och nästan så skiljaktiga som folken själva äro, vad nanuiet angår. I sak samstämma de alla. I det bortre Spanien hade man enligt Varro^, första boken, kap. 9, som mått jugum, i Campanien versus, hos latiner och romarejugertim. Ettjugtmt (ok) kallade man det, som ett par samokade oxar plöjde upp på en dag, på samma sätt som man ännu i dag i det finska landskapet Savolax i ok mäter sinajordar eller sina skattlagda skogsmarker, på svenska Skattmarcker^, vilka de visserligen ickeplöja upp, utan medtidsmellanrum fälla och bränna för att bereda sådden. Versus^ var en kvadrat, på varje sida etthundra fot i längd och bredd. Jugerum innehöll två kvadratiska actus^, men varje actus innehöll 120 fot i längd och lika mycket i bredd. Den minsta delen av ett jugerumkallades scrupulum och höll tio fot i längd och lika mycket i bredd. Kvadratiskt var svearnas och götarnas äldsta och är än i dag deras vanligaste delningsmått för åkrarna, somdelades med hänsyn till deras gamla mynt i pcnningland, örtugsland, öresland, tnarkland, sjättung, åttiing, eller också var avsikten den —vilket jag 260 ^ M. Terentius Varro, Rerum rusticaruni libri tres. Post H. Keil iterumedidit G. Goetz. (1912), Lib. I. c. 10: »Modos, quibus metirentur rura, alius alios constituit. namin Hispania ulteriore nietiuntur iugis, in Campania versibus, apud nos in agro Romano ac Latino iugeris. iugumvocant, quodiuncti boves uno die exarare possint. vcrsuin dicunt centumpedes quoquo versum quadratum. iugerum, quod quadratos duos actus habeat. actus quadratus, qui et latus est pedes CXX et longus totidem... iugeri pars minima dicitur scripulum, id est decern pedes et longitudine et latitudine quadratum.» Denna Varros text bar Stiernhöök med någon modifikation och förkortning intagit i sitt arbete. Den torde emellertid vara begripligare i sin ursprungliga lydelse. Det må lämnas därhän, huruvida Stiernhöök har sin kännedomom romarnas ytmåttsystem direkt från Varro eller hämtat den från någonf ramställning av de romerska antikviteterna. 2 Detta ord förekommer icke i de medeltida lagarna (saknas i Schlyters Ordbok), men finnes belagt i åtskiUiga urkunder från 1300- och 1400-talen avseende jord i Finland; se SöderWALLS Ordbok, Bd 2:1 (1891-1900), s. 357. L. Falkman, Om mått och vigt i Sverige. D. 1-2 (1884-1885), som ägnat ett helt, utredande kapitel (i, s. 120-281) åt åkerytmåttet, anför (2, s. 96 f.) detta ord även från senare tider, t. ex. från den allmänna häradsskrivareinstruktionen av den 16 okt. 1689 (tr. i C. G. Styffes SamUng af instructioner för högre och lägre tjenstemän vid landtregeringen etc., 1852, s. 71), som ger noggranna anvisningar, hur jordeböckerna skola uppläggas med uppgifter om hemmanens ytmått och jordnatur (skatte-, krono- eller frälse-) och avkastning. ® Genom vårdslöshet av Stiernhööks medhjälpare har, vid överflyttning av Varrocitatet, versum, som i originalet är ack., behållits, trots att det nya predikatet (erat) krävt nom. (versus). * Omactus såsom ett romerskt åkermått se Thes. hng. Lat. Vol. i (1900), sp. 450.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=