i87 Asikia.^ Men viddepositum(inlagdzfää enligt vår lag) förelågäven (ansvar för) uis major. Lägger madir fää sitt til giätz luthe, ma thet fää ey tappas hwarte med skyld^ eller råån^, dvs. ont någon sätter in sittgoås hos någon tillförvaring, kan det ickegåförlorat varkengenom stöld eller rån, som omlagen skulle säga, att det ickefritar depositionsmottagaren, om denne säger, att godset blivit bortfört genom stöld eller rån. Då detta även nu för tiden iakttages ifråga ommyndlingars gods, anförtro depositionsmottagarna för att undgå demia risk oftast godset åt kyrkornas förvar, som omdessa vore de för dylika händelser säkrast skyddade. Senare^ lagar medgiva emellertid det undantaget, att depositionsmottagaren icke är skyldig att ersätta godset, omhan kan bevisa, att hans egna ägodelar också gått förlorade t. ex. genom mordbrand eller stöld. Våra lagar presumera dolus, om icke dessa samtidigt gå förlorade, vilket emellertid icke gällt enligt romersk och sachsisk rätt. Utan hinder därav godta de emellertid depositionsmottagarens bevisföring: han är icke ansvarig för culpa, slapphet eller vårdslöshet, då hans vårdnad är kostnadsfri. Vi hava däremot tagit så stor hänsyn till förtroendet, att godtrogenhet alls icke länder någon till skadeståndsskyldighet. 257 ^ Det i föregående not frän Äldre Västgötalagen, Fömämesbalken kap. 6 anförda stället lyder i fortsättmngen (enligt Schlyter): Jjaessi aeru ofaevli asikkie. elder. raan byorn. stingac r ok starui »Dessa äro övermakt: åska, eld, rån, björn, sting och starve.» Övers, av E. Wessén, 1946, som förklarar stitig och starx>e: »Fno.isl. stingi betyder ’styng, våldsam smärta’, kanske lunginflammation, fno.isl. stiarvi ’stelkramp’ eller ’faUandesot’.» — Stternhööks Belda är tryckfel för elda, liksom Stingor för Stinger; Staren för Starue; dessutom hava citatets fyra första ord genomtryckfel placerats sist i satsen. Det rätta är Schlyters text och Wesséns översättning. * skyld tryckfel för styld. ® Äldre Västgötalagen, Rätdösabalken kap. 13: »Lägger en man in sitt gods tiU förvar hos en annan, då må det godset icke förloras av den somtager emot, vare sig genomstöld eller rån.» Övers, av E. Wessén, 1946. * Denna reservation förekommer emellertid redan i den omedelbara fortsättningen av det av Stiernhöök anförda lagrummet i Äldre Västgötalagen, Rättlösabalken kap. 13, som i E. Wesséns översättning lyder: »omicke den bondes gods eller ägodelar, som har tagit emot, också bbva tagna.» Se även den av Wessén angivna litteraturen till detta ställe.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=