185 bjuder den romerska civilrätten^ med större billighet ägaren att ersätta honomså mycket som hans intresse att bruka jorden var värt, 254 hans vinst även däri inbegripen. Men omhan hindras av någon, som ägaren på grund av vis major eller dennes makt icke kunde avhålla därifrån, bjuder lagen^, att till landbon utbetalas intet annat änhans lön. Från denna lag skilja sig den Norska lagen och götalagen^ icke mycket, emedan de bjuda, att icke blott panten återlänmas, utan även värdet av avraden, på samma sätt som åt legoarbetaren hans betingade lön utbetalas, omhan utan något sitt förvållande bortköres av ägaren. Fordom skedde varje utarrendering av jord eller egendom både jordars avpå bestämd tid och för bestämt arrende, medan i våra dagar detta kastning mestadels länmas åt parterna. Tiden var enhgt de gamla svealagarna^ åtta år, enligt KristoffersLandslag® sex år; de gamla romarna® utarrenderade på femår, som kallades ett lustrumi efterbildning av det allmänna lustrum, då man betalade avgifterna till staten. Holländare och fransmän utarrenderade såsomvi påsex år, efter vilkentid både brukningsavgift och avraden skulle betalas. Den förra kallades hos oss gifft, städzle, eller wingiäfT, den senare afrad eller Boolgäff®, somnu för tiden erlägges århgen, medan den förra plägar betalas genast vid avtalets början. Båda voro i lag bestämda, men särskilt den senare, som bestämdes i förhållande till jordens storlek: 255 Nööt vm sex halma aff attunga fiurar tunna korne, och halff marek wadmahl, och halff marek penninga, twäggia näfwina bredt dagzwärckia um war, annat um ann, aff attunge®, dvs. för åttingsjord (omvars storlek se följ. kap.) till bruk- 'Digesta, Lib. 19. 2. 24, 4. * Näml. det nyss anförda stället i den romerska civilrätten. ® Östgötalagen, Bygdabalken kap. 9; se Holmbäcks kommentar i Svenska Landskapslagar, Ser. I (1933). (a), s. 236-238. * Upplandslagen, Jordabalken kap. 10. ® Kristoffers Landslag, Jordabalken kap. 20. * Digesta, Lib. 19. 2. 23 (in fine). ’ wingiäff (Östgötalagen, Jordabalken (Eghna salur) kap. 9) var enligt Schlyter (i Ordboken u.o.) »en gåfva af 6 öre som, utom den egentliga städjan, gafs till jordegaren, då någon första gången stadde en viss gård på lande6>. * boolgäff betyder enligt Schlyter »städja för arrenderad jord». ® Östgötalagen, Bygdabalken kap. 9. Den anförda texten är vårdslöst återgiven, ett av de många exemplen på att den blinde Stiemhööks son icke var helt vuxen uppgiften att övervaka tryckningen av faderns arbete. —öm hur texten skall uppfattas äro meningarna delade; här gäller det emellertid i första hand att på svenska söka återgiva Stiernhööks latinska översättning från vilken Wesséns övers, till svenska är mycket skiljaktig; se Svenska landskapslagar. Ser. i.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=