184 föreskrift i den kanoniska lagen^, som synes grunda sig på den Gudoniliga^, till vilken våra lagstiftare huvudsakligen tagit hänsyn. Och på sådant sätt dömdes under föregående århundraden i mål särskilt rörande kronans kassa, såsom under Magnus Smeks regering mellan kronan och Elisabeth^, marskens dotter angående inlösen av Lister och Bleking, somhon iimehade sompant. Vidare på Kristian I:s tid mellankronan och adeln ävensompå Sturarnas tid mellan kronan och adeln. Även under Gustaf I:s regering, då till kloster och kyrkor förpantade gods återkallades, oaktat demia sak framkallade stor ovilja mot dem, som presiderade i dessa domstolar och i Danmark enligt Huitfeldt väckte icke liten oro. Detta omjordegendomars köp och förpantning. Omförpaktning^ rådde växlande bestämmelser. Efter träldomens avskaffande blevo enkla landbor såsom fria män mot viss lön lejda att odla jordegendomarna. Mestadels utarrenderade emellertid ägarnajorden till dem, såsom även i våra dagar sker, av vilka somliga betalade arrendet med pengar, andra meden del avavkastningen, andra åter mednågot annat. På dessa synes emellertid med lagens hjälp därmed ett slags träldom hava lagts därigenom, att de i detta avtal ickeåtnjutasamma rätt som utarrenderaren. Omnämligenjordarrendatorn (landbon) avvikit före den bestämda tiden, kan han icke blott med våld återhämtas, ostrafFat även såras, understundomäven dödas, omhan väl att märka försöker att försvara sig, men även tvingas att ersätta vad saken gällt, medan däremot utarrenderaren, omhan drivit bort sinlandbo, ickeär skyldig till något annat än att betala lönen för hans arbete, somhan vid avtalet lämnat såsom pant. Om landbon av ägaren hindras från att brukajorden eller av någon, somägaren skulle kimnahindra därifrån. 253 Arrende och förpaktning ^ Se Decretal. Gregor. IX. lib. V. tit. 19. cap. 2 (Codex iur. canon. Ed. j¥.m. Friedberg, P. 2 (1881), s. 811). * Se sammanställningen av de bibelställen, som förbjuda ränta och ocker hos F. Raguel, Lex Pohtica Dei, Thet är: Gudz Regementz Ordning. Övers, av H. J. Careell (1651), s. 57-59- * Härmed åsyftas uppgörelsen mellan svenska kronan och fru Else Pedersdotter, änka (ej dotter!) efter den danske marsken Ludvig Albrektsson, angående betalningen av den försträckning, som denne lämnat konung Magnus Eriksson och för vilken konungen givit Bleking och Lister i pant. För denna transaktion redogöres i ett konung Magnus Erikssons brev den 12 nov. 1333, vilket sedan länge är förkommet, men varit känt för A. Huitfeldt, somi sitt verk Danmarckis Rigis Kronicke, (1650), s. 458 återgivit brevet i dansk översättning. Denna danska version har efter Huitfeldt tryckts i Dipl. Svec. Vol. 4:1 (1853), s- 338 f- och i Dipl. Dan. Ser. 2, Vol. ii (1950), s. 81 f., varest även angivits övriga omtrycksställen. * Jfr Th. Lindkvist, Landbornai Norden under äldre medeltid (Studia Upsaliensia 110, 1979).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=