182 värderingen av den jordegendom, som till gäldens betalande bör överlänmas, för att betalningen skall bli lättare för honom, somthe tolff säga dyrast wara wärdtd Helt annan är emellertid värderingen av en jordegendom, som säljes mellan bröder, systrar, fädernefränder och mödernefränder, såsom medlemmar av en och samma ätt, och den är lätt överkomlig och låg; men till dem tages ingen hänsyn, när jordegendomen skall överlänmas för gäld, i vilket fall tvärtomvärderingen är den högsta möjliga, och under det villkoret att icke ens gäldenären kan, omhan inomtre år så vill, friköpa den för mindre. Med vilken fräck paima skulle således fäderne- och mödernefränder kunnakräva denför mindrepris! Borgenärenhar nämligen sin gäldenärs rätt i den till honomförpantade egendomen, och fäderne- och mödernefränder hava icke någon amian rätt vare sig till ägandet eller till återbördandet än den somde hava fått av demie och efter denne. Och detta har desto större kraft, om avtalen äro ingångna i god tro och något nödtvång framkallat gälden. Då enligt den naturliga lagen^ var och en är sig själv närmast, är det icke sannolikt, att egendomarnas förste förvärvare till den grad velat gymia sonsöner och deras efterkommande, att hantillsvidarevar likgiltigför sina söner och de med honomsjälv närmast förbundna. Annorlunda ligger saken till, där svek givit anledning till avtalet och gälden brukas somförevändning för att utesluta de närmaste blodsförvanterna från deras arvejord. Somavsluming på detta stycke omåterbördande vill jag säga, att emedan av dessa och andra otvivelaktiga grunder hovrätterna och konungens domar gynnat borgenärerna, måste lagen i kap. 7. Jord.B. LL.^ räknas bland de föråldrade, i synnerhet som dvTixpTjaLi;^, som i detta kapitel helt förbjudes, på grund av sin billighet varit mot lagen förhärskande vid tingen under räntetagarnas® fåfänga protester. Av dem finnes nu nästan ingen, som på amiat villkor vill låna ut pengar mot fastighetspant än att han i stället för 250 251 Anticrisis* i bruk i nutiden * Samma lag, Tingmålabalken kap. 27. ^ Dvs. ’enligt naturen’; sentensen tillhör de i aUa språk förekommande ordspråkens kategori. Se Svenska Akademiens Ordbok, Bd 18 (1949), N, sp. 237. * Kristoffers Landslag, Jordabalken kap. 7. Jfr S. J.Kgerskiöld, a. a., s. 185. * Då någon utlånat pengar mot pant i jord och han brukar denna jord och nyttjar dess avkastning, betraktas detta ’motbruk’, dvTtjfpYjcri;;, gen. dvTtj^pTjCTecoi; (skrivet, som det med itacism uttalas och med lat. c för gr. auticrisis, aiiticriseos) såsomränta å kapitalet. Ordet förek. endast i den romerska rätten. Dig. 20. i. 11. i. * Det av Stiernhöök här brukade ordet canonista är avlett av canon i betydelsen ’ränta’ och betyder ’mot ränta utlånande’, ’räntetagare’.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=