RB 2

i8o Västgötalagen^ åtminstone en månad, svealagama^ bestämma olika, antingen kortare eller längre, allt efter som de bördande befmna sig inomeller utomhäradet, landskapet eller riket. Återköpspriset bestämdes varken enligt avtalsparternas gottfmnande eller gode mäns bedömande såsomi våra dagar i enlighet med Allmäima Landslagen®, utan av själva lagen.^ Priset var ett halvt pimd fint silver för varjeörtugsland (ett styckeåker, somicke mycket understiger ett romerskt jugerum(plogland), omnämligentvåfot räknas på vår aln, som nedan skall omtalas), vars skatt utgick i spannmål och 347 pengar, men en tredjedel mindre för sådant örtugsland, för vilket betalas blott i pengar. Den norska lagen bestämmer, attjordsäljes en ^'ärdedel bilhgare till ättlingar än till oskylda. Landslagen hänskjuter, såsom jag sade, prissättningentill godemäns bedömande, av vilka tre utses av vardera parten; de bestämma priset. Dettaär i varjelandskap vanhgen fast och säkert, vilket bland bönderna enhgt varje landskaps traditionella värderingsbruk vanhgen ännu bevaras. Men bland adelsmän och övriga ståndspersoner har sedan lång tid ingen på detta sätt sålt, ingen köpt eller bördat, och då nyligen i en ryktbar process denna lag åberopades, uppstod en stor strid omvärderingens grundval; man ville nämligen icke anförtro den åt vilka som helst personers omdöme, huru detta än var beskaffat, omdet icke vore bundet vid vissa regler som grundval. Å andra sidan ansåg man att, om värderingen skulle ges efter statskassans bruk enligt den gamla avraden, värderingen skulle bliva opålitlig, alldenstund jorden fordomicke var så uppodlad somnu; och icke mindre misstag kunde begås, ansåg man, med den nya och nyligen pålagda beskattningsnormen, då skatten blivit över måttan höjd och avkasdiingen mångdubblats, medan begäret att öka inkomsterna vore i tillväxt. Frågan har ännu svävat 348 oavgjord, anser man, medan mot lagen sedvanan daghgen tillväxt i styrka, stadfästad som den också är genom kmigliga domar. Det är därför klart, att värderingen bestämmes genomgode mäns bedömande mera av ömsesidig överenskommelse än på grund av lagens ^ Äldre Västgötalagen, Jordabalken kap. 3. * Södermannalagen, Jordabalken kap. 4 och Västmannalagen, Jordabalken kap. 6. ® Kristoffers Landslag, Jordabalken kap. 3. * Upplandslagen, Jordabalken kap. i, där det stir ena mark skiärt silwer (ed. pr. 1607), som av Stiernhöök återgivits med selibra puri argenti.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=