176 I ögonen fallande var fordom liksomnu skillnaden mellan odaljord, 240 allodial- eller fädernejord, somingår i mitt arv, och avlingejord eller förvärvadjord, somnågon skaffat sig antingen genomköp eller gåva eller genomuppodling, arbete och idoghet. Ty ehuru vid avyttring som sagt skulle kungöras, dock med den skillnaden, att man vem som helst och till vad pris som helst sälja avlingejord, ja även byta och bortskänka den, var det icke tillåtet att vare sig skänka eller sälja bort arvejord, eller hellre fädernejord, annat än till vissa personer, till visst pris ochi vissa fall. Jag använder benämningen odal [alloditim), icke på samma sätt som feodalrättsförfattarna, så till vida somodaljorden skiljer sig från feodal (Jeudnm); ägaren har både dominium directum och dominium utile, ty i den meningen kan även avlingejord vara odaljord. Men den fäderneärvda jorden [alda odaiy, såsom benämningen är i våra gamla lagar, har varit i ättens ägo och kommit från någon avförfäderna; den bestämmes av dennorskalagen att vara nedärvd till ättens tjärde led. Då emellertid detta icke är tillräckligt tydligt utvecklat i den senaste lagen, har nyligen^ uppkommit en ganska allvarlig tvist därom, huruvida en jordegendom, som genomarv förvärvats från en descendent eller en kollateral linje, men vilken emellertid aldrig tillhört den arvingens ätt, skall räknas bland avlingegods eller arvegods. Om man tar företrädesrättens natur i 241 betraktande, har den förvisso icke införts av någon annan orsak än för att bevara ätterna, så att gods och jord, så vitt det låter sig göra, skall förbliva hos den ätt, dit de hört. Därföre gives fädernefränder bördsrätt^ till fädernegods och mödernefränder till mödernegods. Längre utsträcker icke ens vår senaste lag^ demia rätt, så att det icke blott, om laghg grund saknas, utan även, om själva lagen iakttar r)"stnad, vore i hög grad förhatligt, att den befogenhet, som tillkommer varje fri man att förfoga över sin egendom, undanröjdes och inskränktes. Laglig grund saknas nämligen, då en ätt är utslocknad. Ty den förste förvärvaren kunde enligt en lag, som för det ändamålet ut- ^ alda ojjal (Upplandslagen, Jordabalken kap. i) översättes av Schlyter »gammal slägtjord: fundus avitus». ^ Den följande ganska detaljerade framställningen är ett mycket belysande exempel pä Stiernhööks avsikt att låta läsaren av hans arbete få del av hans ståndpunkt i aktuella tvistemål sedda ur rättshistorisk synpunkt under hans deltagande i lagskipnings- och lagstiftningsarbetet. ® Ombördsrätt se G. Hafström i Kulturhist. lex., 2 (1957), sp. 509-512. ■* Kristoffers Landslag, Jordabalken kap. 2. Olikhet mellanjordar Odaljord fädemeärvd bägge fick till Avlingejord Tvister i våra dagar på grund av skillnad mellanjordegendomar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=