175 antal, men icke alltid detsamma. Allmänna Landslagen kräver vid törpantningar tyra, Wadfasta^, vid försäljningar tolv, Kiöpfasta®, lika många vid byten, Skipfasta^, lika många även vid gåvor, Giäffästa^, och lika många ävenledes vid bolagsavtal, Bolagzfasta.® Svealagarna variera detta antal alltefter jordegendomens storlek och omfång. Götalagarna kräva icke fler än åtta, somde benämna Odelfaster®, understundomtillägga de även en nionde såsom ledare eller förestavare, Styrisfaster^ (somnuförtiden häradshövdingen är), som förestavade formuläret. Om flera jordegendomar på samma gång såldes av en enda säljare till en enda köpare, hade de enskilda jordegendomarna var och en sina fastar, något somiakttogs även mellan far ochsoneller mellanbröder, när köpägde rum. Ochtvärtom, om en 239 man sålde hustruns jordegendom, funnos olika fastar för mannen och olika för hustrun, emedan devoro enpart menliksomtvåkontrahenter, även omblott en sak såldes av dem. Dessa fastar kundeemellertidvisserligen utses och kallas var somhelst, men fingoicke givas ochmottagas annorstädes än inför tinget. Allir fastär sumtilj ordskulu gifwas, therKiöpfästärähru, theskuluaTinge,elleraKircku gifwasochtakas.®Deäronämligenvittnentill en offentlighandling. Kungörelsen av avtalet skedde på tingen och det av två skäl, först Kungörelse för att alla skulle få kännedomomdetta avtal, att det vore riktigt och omavyttring lagligt till skillnad från de avtal, somägde rumenskilt eller somvåra landsmän säga »på bänken», Bänckiekiöp och därför voro återkalleliga, av vilken anledning även förvärvad egendom (aflinge) kungöres till köps offentligen å tingen, icke därför att ickeägarna hava full frihet att därmed göra vad de vilja, utan för att kontrahenternas vilja må vara uttryckligen känd och varje misstanke omsvek och bedrägeri må vara utesluten. Vidare också, för att icke någon må lida förfång med avseende på sin företrädes®- eller bördsrätt, ^ Wad{asta(i texten står med tryckfel Mädfästa), ’pantfastar’, Södermannalagen, Jordabalken kap. 7 och 9. ^ Kiöpfasta, dvs. Kiöpfastar, Upplandslagen, Jordabalken kap. 5. ® Skipfasta, dvs. Skiptis fastar. Upplandslagen, Jordabalken kap. 6. * Giäffästa, något sådant ord finnes ej; jfr Upplandslagen, Kyrkobalken kap. 14, där fastar värja till kyrkan given gåva. ® Bolagzfasta, dvs. Bolaghs fastar, m.pl.. Upplandslagen, Jordabalken kap. 16. ® Ofialfaster. Äldre Västgötalagen, Jordabalken kap. 2. ’ Styrisfaster, styrifaster. Äldre Västgötalagen, Jordabalken kap. 2. ® Upplandslagen, Jordabalken kap. 5. »Alla fastar, som skola givas för jord och som äro köpfastar, de skola givas och mottagas på tinget eller vid kyrkan.» Övers, av E. Wessén, 1933. ® Om Stiernhööks uppfattning och dåtida verklighet i praxis se S. JXgerskiöld, Handelsbalkcns utländska källor (Lund 1963) s. 426 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=