173 nu fullbordats. Båda dessa ceremonier voro länge i bruk, sedermera blott den ena, nuförtiden ingendera, såsomjag sade, blott själva orden Skafft och Skiötning, som beteckna de rättsliga skrivelserna eller urkunderna omde slutna avtalen.^ Förr än ett avtal bekräftades genom dylika ceremonier och riter, ägde säljaren rätt att kräva, att man lyssnade till honom, omhan ångrade vad som skett, blott han betalade den pcmiingsumma, som lagen stadgade för ånger; denna var, för den händelse blott ett enkelt löfte eller utfästelse förelegat, visserligen icke stor, men gent emot den av den romerska civilrätten^ stadgade, ändock någon. Men om löftet bekräftats av handslag, var beloppet enligt Skånelagen tre gånger så stort, enligt götalagarna mer än tio 236 gånger så stort. Efter skötningen eller jordkastandet kunde ett så högtidligt bekräftat avtal icke brytas annat än på det svåra villkoret, att säljaren betalade straffet för sitt vankelmod med lika många bötessatser somantalet fastar^; då dessa tillfallit köparen ensam (de kallades widerlagz öre^), ansåg man, att han skulle bli tillfredsställd med denna vinst, särskilt omhan ännu icke hade tagit jorden i besittning och odllat den. Skånelagen® stadgar omdenna sak följande: den, som icke vill uppfylla sitt löfte angående försäljning av vissjord, skall som bötesstraff erlägga två örar enligt somligas mening, omhan avlagt ett naket och enkelt löfte, men enligt en allmän uppfattning sex örar, om avtalet var bekräftat genomhandslag, ochtremark, omhan, sedanannans jord blivit såld med iakttagande av skötningens högtidligaceremoni, icke kan lagligen överlämna det somhan lovat. Formeln vid skötningen av det somskulleavyttrasvar av följande lydelse: Jagaff- Avyttringshänder migJordmine, lag budinoch lag standin, swa myckl a, STRÖMS dombokcxcerpter grundade framställningen av tingspraxis i Östra härad. Se även P. Westerlind, Kommentar till jordabalken, 6 kap. (Sthlm 1977), s. 14 fF. — Som en kvarleva av skafthållningscercmonien har den ovan s. 119 av Stiehnhöök omtalade lansen ansetts, vilken vid adhgas bröllop nedlades vid brudens fötter i samband med löftet om morgongåvan. Omdenna bröUopsceremonis ohka former se ovan s. 119 med tillhörande noter och där anförd htteratur. ^ Om denna ännu på 1800-talet kvarlevande sed att använda benämningen »skaft» och »skaftebrev» på tiUkomsthandlingar för fastighet se G. O. Hyltén-Cavallius, Wärend och wirdame. Del 2 (1868; facs.-tr. 1922), s. 295, J. E. Rietz, Svenskt dialekt-lexikon (1867), s. 575 (Dalsland, Västergödand, Småland) och Schlyters Ordbok, s. 552. ^ Digesta, 2. 14. 7. ® Östgötalagen, Jordabalken (Eghna salur) kap. 4. —Angående terminologiska svårigheter, somvidlåda tolkningen av detta kapitel, se Holmbäck &Wesséns kommentar (Svenska landskapslagar. Ser. i, 1933, (a), s. 155 f.). * wijjerlag3 öre, vederlagsöre, ersättningspengar; ordet finnes blott i Östgötalagen. ® Detta citat från Skånelagen är ordagrant hämtat från Andreas Sunessons ladnska parafras. Leges provinciales terrx Scania:. Ed. A. Huitfeldt (1590), 1. IV. c. xini. formulär
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=