172 varit tillfälle att ångra sig. Ty ett enskilt slutet avtal, på vårt språk Bänckekiöp^, dvs. köp på bänken, var utan betydelse, enär det lätt kunde bestridas eller återkallas. Men när de på tinget erkände sitt avtal, då törst syntes de vara överens, så att det sedermera icke var dem tillåtet att frångå avtalet. Konungen hade emellertid ett särskilt privilegium vid försäljningen av hans egen jordeller av allmänning; efter trefaldigt utbud (som vid saluavtal ålåg konungen lika väl som enskilda) skulle nämligen köparen inbjuda kommgen och hans följe till gästabud vid tre bord.^ I deras närvaro lade konungen en smula av den salubjudna jorden i köparens mantelflik, till ett tecken att på samma gång överlämnades hela jorden. Dock hade konungen, om han ångrade försäljningen, rätt att återgå till det förra rättstillståndet, innanhanhade satt den andra foten utomtröskeln; men icke, omhan hade satt bägge fötterna utanför. På följande sätt slöto fordomäven enskilda köpeavtal; de, som voro närvarande, höllo med händerna ut köparens mantel, i vilken säljaren kastade litet jord under uttalande av avyttringsformeln, som ensam bibehållits under följande århundraden och blivit ett ord utan ceremoni. Ty äimu i dag kallas den rättsliga bekräftelse, som kommer ett dylikt avtal till del, sköming, Skiöttning, på grund av det kastande avjord, somfordomägde rum från säljarens mantelflik till köparens. Man använde dessutom även en stav (skaft)®, somtolv fastar skulle vidröra till ett tecken att avtalet ^ Hemligt avtal, t. ex. mellan makar angående försäljning dem emellan av fast egendom, sådan det omtalas i Äldre Västgötalagen, Jordabalken kap. 3 och Östgötalagen, Giftermålsbalken kap. 14, kallades vaeggiar köp, ’väggköp’ och var icke laghgen giltigt. Under nyare tiden kallades samma företeelse ’bänkeköp’. Sådana sedvänjor i hemhghet ’meUan väggarna’, eller ’på bänken’ förekomma icke längre; se Schlyters Ordbok, s. 728 och Svenska Akademiens Ordbok, Bd 5 (1925), B, sp. 4779 och där anförd Utteratur. ^ Dessa regler om hur konungen skall sälja jord läsas i Östgötalagen, Jordabalken (Eghna salur) kap. i. Där står: Nu uill kunungaer eghn sköta: pa skal Jjsen sumeghnina far. kununge j^ry bord uppe halda: kunungaer skal af samu iorj) taka sumhan skötir. ok hanumi sköt laeggia: ha a faest firi kunungxs borjje taka. Vid översättning av denna text har diskussion uppstått angående ordet borjj, somStiernhöökhelt naturhgt översatt med lat. mensa, ’bord’. Schlyter har emellertid såväl i Glossariet till Östgötalagen (1830), s. 247 som i Ordboken (1877), s. 86uttalat sig för översättningen ’måltid’, Jjry borj) således ’tre måltider’, som också bhvit E. Wesséns översättning. Dessa »tre måltider d.v. s. mathållning under tre dagar (E.W.)» förekomma också i Östgötalagen, Kyrkobalken kap. 2. Där är det fråga omett besök av biskopen, åtföljd av tolv man, för vilka naturhgtvis kunde erfordras tre bord. Ej heller konungen var ensam, och Stiernhöök har i sin översättning därför tiUagt »eum[d: regem] ejusque comitatiitm, som också behöva tre bord. Att biskopen eller konungen skulle ha stannat tre dagar angives icke. Tvärtomantydes för biskopens del, att det gäUde blott ett endagsbesök. ® Omdessa för ett fastighetsköpeavtals giltighet nödiga ceremonier och formahteter, skötning och skafthåUning, se I. Zackrisson, Tingsskötning enligt Östra härads domböcker för åren 1620—1680 (Rättshistoriska studier, Bd 2, 1957, s. 215—245) och de av denne anförda arbetena av G. Djurklou, G. Hafström, J. E. Almquist, S. Petrén m. fl. och den på HafCeremonier vid försäljning avjord 235 Skötning Stavberöring
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=