FEMTE KAPITLET Om avtal 228 INNEHÅLL Ämnet avtal mycket omfattande. Hos oss är det dock icke bearbetat och anledningen därtill. Byte är mycket gammalt, och i huvudsak detsamma som försäljning. Försäljningcn inskränkt genom vissa regler. Försäljning ägde rum med vittnen och mäklare. Anledningen till att den ägde rummed bäggedera. Handslag, Handsahla, Handzöhl. När det tilläts att rygga ett avtal. Vad som köptes utan vitmen och mäklare. Köp med villkor av prövotid, Frestmark. Försäljning eller avyttring av jord måste kungöras. Vilkas jord detta gällde och anledning därtill. Konungens särskilda rätt vid försäljning avjord. Bruk vid försäljning avjord. Sköming, Skiötning. Beröring av en käpp. Skaf ft och ka fl a. Av\'ttringsformel. Bekräftare (fastar) —vad som därmed menades och huru många som krävdes alltefter avtalens växlande beskaffenhet. Varför kungörelse betr. jord komi bruk och ännu denna dag är i bruk. Olika slag avjord. Arvejord och avlingejord. Skillnaden dememellan och tvister om dem i våra dagar. Börds- eller företrädesrättens (protimisis) beskaffenhet och växlande arter ävensomjordvärdet vid bördslösen. Jordvärdering på somliga håll bruklig, på andra håll i våra dagar kommen ur bruk. Grimden för värderingen och tvister om värderingen i våra dagar. När förpantning av jord var laglig. Räntor förbjudna och rätten till anticrisis^. Domar därom uiader förra århundradet. Växlande sed vid arrende och lega av jord. Handpenning eller gåva, Städzle, wingiäf. Boolgiäf, Afradh. Skillnad mellan skatt och avrad i förhållande till åkerjorden. Lån, försträckning“, inlagsfä och våra lagar därom. mnet avtal är mycket omfattande; det är genomavtal, sommänniskorna, omvilkas rätt redan är talat, i handeln med varor förenas i vårt borgerliga samhälle med förtroendets band. Men omavtal innehålla de gamla lagarna föga, enär de gällde människor, som varken hade mycken handel med utlänningar och ej heller hemma idkade handel eller vinstgivande yrken, nöjda med det lilla, som en var hämtade från sin åker. Men vad somsaknades, skaffade de sig genom byte mot sådana varor, som de hade i överflöd. För detta ändamål bestämdes under tidernas lopp i varje enskilt landskap både plats och ^ Om anticrisis se nedan s. 182 not 4. ^ Omdejuridiska termerna lån {commodatum) och försträckning (mutuum) se S. Jägerskiöld. Handelsbalkens utländska källor s. 125, 251. • • A 229
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=