166 dagum, hafwi sedan ingen witzordh at qwalia barn hansd Aven omfriheten på grund av den ena av föräldrarna genomdenna nya lag var barnen medfödd genast från själva födelsen, kunde de dock, på grund av den andres träldom, när äktenskapet var bekant, gå förlustiga andra rättigheter, vilka för demökades genomokunnigheten om denne förälders samhällsstånd. Till sist, jusällsyntare bruket av trälar blev, bamilystes ocksåhandeln med trälar såsomen otillåten sak; först att ickenågonfick till träldom sälja eller överlänmaen fri mämiiska, vilket våraförfäder kalladelägga i sutt“, vidare stadgades av Birger Jarl^, att ingen fick giva sig i träldom, oaktat han dock ännu icke hade förbjudit att mottaga eller köpa och sälja trälar. Men hans sonson Birger Magnusson avskaffade även köp och försäljning och stadgade, att en träl blev fri i ochmeddet, att det blev känt att han sålts, så att det visserhgengavs tillfälleför köparen att stämmasäljaren att återlämna köpesumman, men ej för säljaren att kräva återlämnande av trälen. Säl Christen mader Christnan, ochärtahansträl, tawarderhanfrälsssumsalderärmedthe salu, och hin taki wurd sitt atter, somkiöpte, och är ingen boot at, och wari aldri ofrälz sidan.^ Detta Birgers förbud upprepas emellertid i Södermamialagen®, ett bevis för att trälar funnits även på den tiden, ehuru mycket sällsynta. Ty dess upphovsman eller snarare stadfästare Magnus Smeek säges imder sin hävdvunna rundfärdkring sitt rike® [o: eriksgata] hava alldeles avskaffat träldomen Förbud angående köp av trälar 226 ^ Detta lagbud återfinnes i Dalalagens Giftermålsbalk; om Dalalagen se ovan s. ii fUnder namn av Äldre Västmaimalagen utgavs den av Schlyter år 1841. En efter Schlyters edition av N. Sjödahl gjord översättning ingår i HolmbäCK & Wesséns Svenska landskapslagar. Ser. 2 (1936). Sjöd.\hls övers, av stället (s. 79) lyder: »Kommer träl i vårt land i laga gifte och väcker ingen klander mot honomi hans Uvsdagar, skall ingen sedan hava rätt att väcka klander mot hans bam.» —OmDalalagens proveniens och förhållande till Upplandslagen se G. Hafsteöm i Kulturhist. lex., 2 (1957), sp. 623-626. * i siup Ixggia, Västmannalagen, Köpmålabalken kap. 4, ’lägga i pungen’, till siujjer ’penningpimg’; metaforiskt uttryck för ’sälja’, varmed det också på det anförda stället aUittererar. * Östgötalagen, Ärvdabalken kap. 11: »Och ej får man giva sig till gävträl, ty det tog Birger Jarl bort.» Övers, av E. Wessén, 1933. * Upplandslagen, Köpmålabalken kap. 3: »Nu säljer en kristen en annan kristen man, och denne är dock hans träl; då bhr den som är såld fri genomdet köpet. Och den somköpte skall återtaga sin köpeskilling, och det skall ej gäldas några böter därför. Och han skaU aldrig vara ofri sedan.» Övers, av E. Wessén, 1933. ® Södermannalagen, Köpmålabalken kap. 3, sominnehåller denna upprepning (av »aldrig vara ofri sedan») »aldrig mera ofri». * Denna ägde rumår 1335. Under färden påbjöd han i Skara den 28 januari 1335 en stadga, som, tryckt i Dipl. Svec. Bd 4 (1853-56), s. 407 f., bl.a. som 9:e och sista artikel upptog förbud, att kristen mans eller kvinnas bam i den västgötska eller värmländska lagsagan skulle vara eller kallas träl. På grund av felläsning av det år 1687 ännu existerande originalet hade J. Hadorph
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=