i6s husbonde sagt en hemträlinnaeller frigiven varafri och bortgift^ henne såsom fri, förlorar han sin rätt till henne, vare sig hanframträtt som hennes husbonde eller frigivare. Man ville nämligen icke, att någon skulle rikta sig av sitt eget svek eller med skada för en aiman. Men omen kvinna med full vetskap gift sig med en träl eller en man äktat en trälinna. Äktenskap kunde dessa icke, för den händelse de icke friköptes, inskränka husböndernas bestående arvsrätt, nämligen den att — även om det fanns efterlevande efter en sådan äktenskapsförbindelse —vid trälens död ärva honom till två tredjedelar och vid trälinnans ärva henne till en tredjedel. Detta hava vi ovan sagt också vara regeln, när en träl bodde ihop med en trälinna tillhörig en annan husbonde, utom att då arvsrätt förelåg även till barnen, vilket däremot här icke var fallet, emedan de alltid följa friheten. Men om barnen härrörde från lönskaläge eller i lag förbjudet samlag, kmide varken trälen eller trälens husbonde göra något rättsligt anspråk på demgällande, ty de förvärvades av trälinnans husbonde, vilken dessutom även hade 225 pengar att fordra, som förut är sagt. Wil trääl faa Huuskono, gifwi twa öre til themär han a äcki kepsir i barnum.^ LikaIcdes enligt Östgötalagen: Nu ganger Fostre mans effter fostro, ta a egh käpsir innanbarnum®, dvs. Husträls barn avlat med annans husträlinna tillhör icke honom. Omemellertid en fri kvinna i ovetcnhct gift sig med cn träl, blev äktenskapet ogiltigt, så snart hans trälstånd blev bekant; men barnen följde friheten. Men omunder hans livstid fråga om hans samhällsstånd icke blev rest, förföll denna fråga, och någon talan mot barnen fördes sedan icke i detta hänseende: kombi r träl a land wårt i laga gifftu: qwäl ingen han i hans lijfzträlkvinna, och hennes husbonde säger henne vara fri. Den som så gör, har givit bort sin rätt till dem, och de skola vara fria och all deras avkomma.» Övers, av E. Wessén, 1933. Den här översatta fsv. textens lydelse är en annan än den i mycket felaktiga, som möter i den av StiernhÖök citerade ed. pr. av år 1607. ^ Om det här använda verbet elocare och dess olika betydelser hos StiernhÖök se ovan s. III not 3. ^ Äldre Västgötalagen, Giftermålsbalken kap. 4: »Vill träl hava trälkvinna, give han två örar till den, somäger henne. Trälkvinnas frilloman har ingen del i barnen.» Övers, av E. WesSÉN, 1946. —Omförekomsten och betydelsen av ordet kxfsir, kaipsir, kepsir i de svenska landskapslagarna se Schlyters Ordbok, s. 361; dess feminina motsvarighet finnes i det tyska Kehse, Kebsiveib. Ordens etymologi och betydelser samt släktskap med ord i andra germanska språk behandlas av E. Lidén i Språkvetenskapliga Sällskapets i Upsala förhandlingar 1891-1894 (Upsala Universitets Årsskrift 1894, Fil. 2), s. 63 f. Hit torde också höra det förklenande svenska dialektordet koffsa, omvilket sej. E. Rietz, Svenskt dialekt-lexikon (1867), s. 342. ® Östgötalagen, Giftermålsbalken kap. 29: »Nu går någons träl efter en trälkvinna; en träl [bör vara: ’frilloman’, enligt översättningen av Äldre Västgötalagen, 1946] har ej rätt över barn, som han avlat med en trälkvinna.» Övers, av E. Wessén, 1933. med träl eller trälinna
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=