i6o fall dot även var kvinnor tillåtet att vittna: i thessum malum ta må kuna annoduga wittne bähra och Edhe swäria, och i engumandrum.^ Det sagda gäller om trälarna i allmänhet och deras villkor, men liksomen skillnad rådde mellan trälama, var deras villkor ofta olika. Det lägsta värdet av alla hade de, somfrivilligt gåvo sig i träldom, ty de kostade bara hälften så mycket, och det med rätta; genomden valda träldomen synas de själva hava satt så lågt pris på sig, vare sig de nu voro antingen andligen förkonma eller kroppsligen odugliga eller sjuka. Av alla synas emellertid fostrarnas^ ställning hava varit bäst. De fingo nämligenhava enskild egendom och familj, och ehuru trälarna i allmänhet icke voro vittnesgilla, hade vårafostrar fått det privilegiet, att de kunde liksom de fria mäimen vittna och själva föra talan vid tinget. Fostre må wittna, ty at hans Boo skal skifftas, ähn han 218 dräper man.^ Fostrarna uppskattades till dubbelt så högt pris som andra trälar, men till hälften så högt pris som de friborna, vare sig de utbetalade eller mottogo böterna; tredjedelen^ av dessa erlade eller krävde alltid husbönderna eller ägarna. Vi sade ovan®, att Bryti varit benänming icke så mycket på en träl sompå en syssla, på den, som lejde ut sin arbetskraft åt en högre ställd och vars värdering mera avhängde av husbondens rangställning än av hans eget nyttiga arbete. Då han dräpes, skymfas eller skadas, fäster lagen därför alltid avseende vid husbonden. Ju högre rangstälhiing eller förnämare ämbete denne innehade, ansågs han hava genomkränkningen av sin träl lidit en desto större skymf, somdärför borde bestraffas med högre straff eller penSkillnad mellan trälar ^ Östgötalagen, Ärvdabalkcn kap. 6. Stiernhööks citat av agtexten är bristfälligt. Särskilt måste det heta kuna ok annödhuger. »I dessa mål må kvinna och träl bära vittne och fullgöra ed, men i inga andra.» Övers, av E. WessÉn, 1933. ^ Fsv. fostre, enligt Schlyters Ordbok och Svenska Akademiens Ordbok u. o., =hemmafödd träl; återges ofta i rättshistoriska och arkaiserande framställningar med nsv. fostre. * Östgötalagen, Dråpsbalken kap. 13: »Mot en fostre må man föra vittnesmål, ty hans bo skall skiftas, om han dräper någon.» Övers, av E. WessÉn, 1933. —Genom sin uppfattning, att fsv. wittna här betyder ’avlägga vittnesbörd’, har Stiernhöök föranletts att uttala, att våra fostrar fått det privilegiet att liksom de fria männen kunna vittna. Redan Calonius (se ovan s. 147 not i). De prisco in patria servorumjure. Diss., Abo 1780 fF. ,§ XXVII (Opera omnia. Vol. I, Sthm 1829, s. 260; Liffmans övers., Jönköping 1836, s. 158) påtalade denna missuppfattning och låter i likhet med Schlyter långt senare wittna betyda ’öfverbevisa med vittne’, vilken uppfattning även möter i Wesséns ovan anförda översätming. * Stiernhööks uppgift, att husbönders eller ägares ansvar, resp. anspråk inskränkte sig till en tredjedel, synes icke kunna verifieras av något lagbud. ® Se ovan s. 152.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=