157 dråparensins emellanpåsamma sätt som romarnagjordemed gäldenärend Menomenträl var skyldig till brott, t. ex. hadeantingendödat en fri man eller ock begått edsöresbrott, hur gickdet då? I dettafall skulle trälens husbonde även betala böter och det mycket stora, de somvoro bestämda som mansbot. Man varken drev trälen i landsflykt^, vilket han kanske skulle hava valt, även om han varit oskyldig, ej heller dödade manhonomgenast. Man ansåg det nämligen ligga ett icke litet straff i att förlänga livet till ett desto långvarigare uthärdande av träldomen. Omå andra sidan husbonden varken ville eller kunde erlägga böterna för honom, blev den träl, som begått dråpet, upphängd^ framför husbondens gårdsport i ett av ekbast tvinnat rep, där han så 214 länge hängde och med sin stank förpestadehusbondens hus och gårdsfolk, till dess att han med det ruttnaderepet föll ned. Menomdet kunde visas att hans husbonde kunnat erlägga böterna, var han enligt lagen skyldigatt, fastän trälen redanvar hängd, betala de böter, med vilkahan kunnat fria honom, då han skulle hängas; denna lag hava möjligen våra förfäder lånat från sachsarna eller sachsarna från de våra. Dehade nämligen samma lagbestämmelse^ i fråga om en hund, sombitit ihjäl en människa, men de lämnade i målsägan dens skön, huru vida han av hundens ägare hellre ville hava halv eller hel mansbot [Werigeldum).^Lagenålägger halv mansbot utannågot onus men medgiver även hel mansbot åt den, somkräver den, dock med det villkoret, att han får ^ Omdet apokryfiska, omänskligaromerskarättsbruket, att fordringsägarna fingosins emellan dela en gäldenärs kropp, se ovan s. 149 not 2. ^ Se Östgötalagen, Edsöresbalken kap. 15: »Nu kan ej en träl bryta edsöret, ty han kan ej vara biltog. Ty vore det så, att han kunde vara bUtog, då bröte han gärna edsöret, för att han måtte bliva biltog.» Övers, av E. Wessén, 1933. Biltog är ett endast i svenskan förekommande, till rättsspråket hörande adjektiv med betydelsen ’fredlös, fågelfri; landsförvisad, landsflyktig’, för vilket någon säker etymologi ännu icke trots ivriga försök kunnat uppställas. Se Schlyters Ordbok, Svenska Akademiens Ordbok och Hellquist, Svensk etymologisk ordbok. StternHÖÖK brukar uttrycket in exilium pellere, ’driva i landsflykt’. ® Se Östgötalagen, Edsöresbalken kap. 16: »Om bonden ej vill böta för honominom fyra laga ting och fyra laga femter, då skall man hänga upp trälen vid den mans gårdsled, somäger honom.» Övers, av E. Wessén, 1933. Se även Dråpsbalken kap. 13. —Lagen använder uttrycket gardes li{5, av Schlyter översatt ’gårdsport: ostiumarex’; Stiernhöök använder ordet ’porta’. ^ I den i F. Lindenbrogs ofta anförda lagsamling, »Codex legum antiquarum», (1613) intagna Lex Saxonum (s. 474-478) finnes icke någon sådan lagbestämmelse; Stiernhööks uppgift beror på en av minnesfel föranledd förväxling med Lex Alamannorum (c. XCIX:22. Ed. Lindenbrog, s. 389). ® Werigeldum m.fl. former är den redan under medeltiden latiniserade benämningen på det germanska Wergeld, ’mansbot’; se Du Cange, Gloss, med. et inf. Lat. u.o. weregeldum, wergeldum ochJ. H. Baxter & Ch. Johnson, Medieval Latin Word-List fromBritish and Irish Sources (1934) u. o. weregildum och H. Spelman, Glossarium archaiologicum (1664), s. 569 f. samt J. Grimm, Deutsche Rechtsalterthiimer. 4. Ausg. (1899), Bd 2: Sachregister u. o. wergeld.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=