154 böndernas samtycke, och på det villkoret, att när en Foster (träl) dött, trälinnans husbonde till en tredjedel inträdde som arvinge icke blott till dennes efterlämnade egendomoch förmögenhet utan även till barnen, omnågra sådana avlats, men att när en fostra (trälinna) avlidit, trälens ägare inträdde somarvinge till två tredjedelar^; samma sed rådde även hos goterna i Itahen.* Dessa åtskiUnader mellan trälama firma vi i vår forna rätt. Härefter följer deras ställning, somi allmänhet var sådan som gäller för varje aimat ägt ting, levande eller Uvlöst, som brukades uteslutande med hänsyn till ägarens vilja och nytta. I samhällshvet höIlos de för döda eller snarare obefintliga såsom icke ägande vare sig mänskliga eller medborgerliga rättigheter eller rätten att uppträda vid domstol, att kära eller vittna. Som boskap kunde de övergå till annan ägare, genom gåva, genombyte, förpantning, arvsöverlåtelse, köp, försäljning. I kap. i6 av Gifftm.B. i Östg.L. uppräknas de flesta sätten att förvärva trälar. Nu ähra ther annödugh Hion, är til omyndh giord ähro, och ähruswa gammul, at thönähruengsins före, hafwa badin nött, eller gawin badin frälse, ta ganger ther^ fullnader firi, är thet salt, burt, ella löstis, ella dödt, ella är thet lupit bort, ta fylli Bonden twee^ marek för thet ena hufwudet, dvs. Omkvinna medfört i hemföljd trälar,genomålder till den grad orkeslösa att de till intet duga, om under äktenskapets bestånd båda antingen haft gagn av dem eller frigivit dem, är mannen icke skyldig att till hustruns arvingar giva ersättningför dem. Men om de antingen hava sålts eller friköpts eller dött eller sprungit bort, är han skyldigför var och en tre mark. Han är skyldig, emedan han vidhustrmis död överlärmiar hemföljden till hennes arvingar och icke kan för egen del behålla något därav, som också förut är omtalat; detta finnes i våra dagar icke längre i lag eller i sed. Trälamas ställning 210 ^ Östgötalagen, Giftermålsbalken kap. 29. * Edictum Theoderid regis, cap. 67 (ed. Lindenbrog, s. 251): »Si vero originarius alienus se originarix fortasse coniunxerit, duas filiorumpartes originarii doininus, & tertiamsubolis originaria: dominus consequatur.» »Om emellertid en annan ägare tillhörig livegen kanske gift sig med en livegen, må den livegnes husbonde erhålla två tredjedelar av sönerna och den livegnas husbonde en tredjedel av avkomman.» Om betydelsen ’livegen’ av ordet originarius, originaria se A. SouTER, A Glossary of Later Latin to 600 A. D. (1949), s. 280 och Du Cange, Glossarium mediae et infimae Latinitatis. Ed. Henschel, T. 4 (1845), s. 734 med många beläggställen; ordet översättes där medglebce adscripticii, varom se ovan s. 153 not 2. Originarius är enjuridisk term(liksomgr. £vaTt6Ypa9o<;), somförekommer redan i Corpusjuris civiHs. * egh, ’icke’, är i lagdtatet uteglömt. * twee är skriv- eller tryckfel för Jareia.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=