145 Goterna i Spanien^ krävde icke blott dop, utan även 20 dagars levnadsålder för att kunna få ärva. Men enligt svea- och götalagarna ävensom enligt den danska och sachsiska^ lagen räcker det, omblott fostret var fullgånget och kunde andas och dia: Warder föddmedh Nägel och Näsa, medh Huud och Håår, drager anda och titt fram. Hedning må ey arff taka.® Södermannalagen ensam avviker däruti, att denutanatt nämnakristendomen^ tillåter arv, blott barnet faktiskt varit fullgånget och vid liv, och det med rätta enligt min mening. Att döpas ligger nämligen icke i barnets skön. Om därför genom föräldrars eller förmyndares förvållande någon försummelse härvid begås, bör denna snarare läggas demän barnet till last, även om också dessa såsom de närmaste arvtagarna ofta drabbas av skadan. Liksomhänsyn togs till personerna, togs emellertidocksåviss hänsyn till arvegodset. Somliga lagar sörja nämligen för, att vid arv efter ascendenter arvegodset återvänder till dem, varifrån och från vilkas ätt det kommit, ocli att liksom vid bördsrätt även vid arvsrätt vid i övrigt lika förhållanden fäderneegendom tilldelas fränder på fädernet Arvsrätt till och mödcrncegendom fränder på mödernet. Detta kom emellertid förfäders med iakttagande av avståndet mellan leden i praxis senare ur bruk. Men liksom det hos sachsarna var fallet med arv av deras Gerada^ 199 egendom icke utan åtskilleller krigsutrustning, rådde även hos våralandsmän en särskild arvsrätt given agnater till vapen, som blott var medgiven män, varvid även ett noggrant och kognater avstånd mellan leden iakttogs, och somkallades wigharff®; omden finnes ingen bestämmelse i våra dagars Landslag. Arvsrätt till vapen ^ Lex Wisigoth. 1. IV. t. 2. c. 17 (ed. Lindenbrog, s. 83), där dock kräves, att det nyfödda barnet är döpt och »decem dierum spatiis vixisse probetur»; Stiernhööks »20.» torde vara tryckfel för »lo». ^ Sachsenspiegel. Landsrecht. Hrsg. von K. A. Eckh.^rdt. 2. Bearb. (1955), s. 98 (I c. 33). H. C. Hirsch’s övers. (1936) s. 136. ® Jfr Skånelagen, Omarv kap. 2 och 3. * Södermannalagen, Ärvdabalken kap. 3 ; dock angives i Kyrkobalken kap. 9 dop vara förutsätming för arvsrätt. ® Under ordet Gerada anföres hos Du Cange, Glossarium media; et infima; Latimtatis. Ed. Henschel, t. 3 (1844), s. 511 det ställe i Spec. Sax. III c. 15, där ordet förekommer, som, liksom av Stiernhöök, förklaras med res expeditorice, ’utrustning’. F.ö. anföras hos Du Cange flera beläggställen i den rättshistoriska litteaturen (bl. a. just detta ställe hos Stiernhöök). En uttömmande förklaring av ordets betydelse ges i Grimm’s Deutsches Wörterbuch, BdIV:i;2 (1897), sp. 3554 u. o. Gerade, f., utrustning (särsk. kvinnhg) av husgeråd, kläder, smycken; utstyrsel. — Den spec, manliga (krigiska) utrustningen heter i Spec. Sax., Ill c. 15 herwedc. ■— Om dessa termer sej. Grimm, Deutsche Rechtsalterthiimer. 4. Ausg. (1899), Bd 2, s. loi fl:'. ® Ordet vigharf ’stridsarv’, som förekommer endast i Hälsingelagen, Ärvdabalken kap. 15, betecknar arvet av den avlidnes stridsvapen, varmed man har aUt skäl att antaga, att skyldighet att hämnas den dräpte arvlåtaren äldst varit förbunden; se Holmbäck & WessÉns kommentar till stället (Svenska landskapslagar. Ser. 3, 1940, s. 322 f.). 10 — 804510 Stiernhöök
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=