I4I Johan III, som hade makt att såväl förklara som stifta lag, förklarade ochbestämdearvsordningenpåsammasätt i den frejdade dom, somhan år 1580 efter att hava sammankallat kännare av vår rätt frånhela riket fälldei tvisten^ mellan herr Erik Sparre och herr Hogenskild Bielke angående arvet efter fru Görvel Abrahamsdotter [Gyllenstierna]; sedan han med verklig sakkunskap i vår lags anda förklarat hela derma mängd av arv, stadfäste han istadarätten i sidoled utöver de förut nämnda leden. På samma sätt dömde man också ända till år 1634, då av Kungl. Hovrätten i Stockholm [o: som var konungens högsta domstol] dock ickeutanföregången allvarlig överläggning en motsatt dom^ fälldes i tvisten mellan herr Jacob Båtz’ barn och herr Carl Christiernsson Måneskiöld angående arvet efter riksrådet herr Erland Björnsson [Bååt] med iakttagande av Kristoffers Landslag, som också överensstämmer med den romerska civilrätten, sombrukas i de flesta kulturländer i Europa. Dessa tvister gällde descendenter i rak linje och från sidan. Angående descendenter från någon cendenterna i sidoled funnos också fordomtvister, som man kan se av riksrådets domår 1579 i ovannämnda mål.® Det är uppenbart, att de medgivit istadarätt även i uppstigande linje och att de därutinnan följt Upplandslagen, den s.k. mellersta lageiP, somjag tror. Denna förkastades sedermera av konungJohan såsomunderstucken, emedan den alls icke existerade eller, omden gjorde det, vore förvanskad och förfalskad; bröder och systrar medgiva nämligen ej [sina] bröders eller systrars barn att med demärva barnbarn av broder eller syster, då de [själva] äro ett led närmare och mera berättigade. I denna sak överensstämmer Kristoffers lag med Upplandslagen. Det har emellertid i våra dagar icke saknats kännare av vår rätt, som anse, att denna lag bör erkännas somgiltig, icke när tvist råder mellan medlemmar av en och samma ätt, där de velat, att istadarätten skall gälla, utan där tvisten angår förfäder på möderne eller fäderne; där vore den meraDen åsyftade konung Johan III:s domi den angivna tvisten finnes i utkast bevarad och har tryckts avJ. E. Almquist i Historiska handlingar. Del 27:1 (1924), s. 155-167; se även s. 10-17. Denna den s. k. »konung Johans dom» har enligt Almquist, Förarbeten osv., s. 39 not ** i verkhgheten aldrig utfärdats. * Kungl. Hovrätten avdömde målet den 5 april 1633; sej. E. Almquist, Strödda bidrag till civilrättens historia (1953), s. 83 ff., som även meddelar den till grund för tvisten liggande släkttavlan, och samme förf:s Förarbeten osv., s. 39 not f. * Domen tryckt i Historiska handlingar. Del 27:1 (1924), s. 126 ff. * Om denna lag sej. E. Almquist, Den s.k. mellersta lagens bestämmelser omistadarätt (senast tryckt i Strödda bidrag till civilrättens historia, 1953) med redogörelser för ett stort antal arvsmål. av as- 193
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=