133 den, som avlidit utan testamente, har för övrigt växlat mycket hos vårt folk. Varjelandskap hade nämligen sin särskilda lag, somvarken överensstämde med de övriga eller med densachsiska lageneller den romerska civilrätten, och dock skiljde sig icke lagen i allt (från de övriga); i nedstigande linjes första led överensstämmer allt: var och en har sina barn till arvingar. Men så fort som de avlägsna sig från denna linje och led till den uppstigande linjen eller till sidolinjen och deras närmasteeller avlägsnare led, gå de i sär och skiljasig. Götalagarnaöverensstämma mest sins emellan och i vissa hänseenden med den romerska civilrätten, frånsett att hänsyn tages blott till ledet och nästan ingen till linjerna, med undantag av första ledet, där en dcscendent överallt föredrages framför en ascendent men en ascendent framför en släkting i sidoled; detta enligt Västgötalagen, annat enligt Ostgötalagen och Landslagen. I andra ledet föredrages en descendent^ framför de övriga, men en släkting i sidoled framför en ascendent. I tredje ledet slutligen föredrages tvärtom en ascendent framför en släkting i sidoled. Bröders och systrars barn föredragas framför far- och mor- 182 fader och utesluta även deras barnbarnsbarn, och tvärtom utesluta farfarsfader och morfarsfader farbröder och morbröder osv. Ingen hänsyn tages dessutom till istadarätt (representationsrätt)-, då det gäller dem, som i lika led äro åtskilda, även i nedstigande linje, men blott till könet: ähr man af konu alf vthkommin, och kona aff manni alff, tå taker swa myckit kona som niadir, är man af manni alf vthkommin, och kona af kono, tå taker han fyra lotta, och hon fembtung. Nu är kona af kona alff vthkommin, ochannir aff manni alff, tagi hontwalutti aff manni alff vthkom, ochhintridung®, dvs. Man, soin härstammarfrän kvinna, och kvinna, som härstammar frän man, ärve tned lika andelar. Men man, som härstammar frän man, ärve tre fjärdedelar*, och kvitina, somhärstammarfrän ^ I Stiernhööks latinska text står asceiideiis, somtorde vara tryck- eller skrivfel for * Den av Stiernhöök brukade termen repreesentatio är ett lån frän utländska juridiska författare, vilka finnas nämnda af C. Rålamb, Observationes juris praetiex (1674), s. 320; Rälamb brukar samma term. Om ordet istadarätt (tonvikt på första stavelsen!) upplyser Svenska Akademiens Ordbok över svenska språket, Bd 13 (1935), I, sp. 1236, att ordet är en i början av rSootalet i denjuridiska litteraturen uppdykande nybildning med betydelsen »rätt att såsom arvinge inträda i avliden arvsberättigad ascendents ställe». * Denna text är hämtad från ett av tilläggen (Add. ii;i6) till Yngre Västgötalagen (i Cod. Holm. B 58, bl. 99'^-ioo'" och ed. av Collin & Schlyter, 1827, s. 248). * För den fornsvenska textens fyra lotta(av fem), d.v.s. 4/5, använder Stiernhöök av misstag det latinska dodrans, sombetyder 3/4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=