132 sjuka? Enligt norsk lag^ var det tillåtet att som gåva eller legat utan de närmaste arvingarnas samtycke skänka bort blott fjärdedelen av avlingejord och tiondelen av arvejord. Hos oss var det icke synd att 180 till fromma ändamål lämna ifrånsig t. o. m. helaförmögenhetenpåjust den tid, då de romerska påvarna, när vidskepelsen ökats, drogo till sig förmögenlieter och världsherraväldet. Enhgt Västgötalagen^, som är den äldsta, var det icke tillåtet att genomlegat bortskänka något utan samtycke av arvingarna i första led, men den ålägger dem med stöd av Guds lag [o: den kanoniska rätten®] att samtycka; den tager nämligen med ena handen tillbaka vad den skänker bort med den andra. Med samma nitälskan till kyrkans förmån gav man åt klerkerna tionde, icke blott av jordens frukt och kreaturens avkomma, utan även av pengar, som man fått genom arv efter en död Men dessa legat till gudstjänstens förmån, som fordom införts, hava för länge sedan upphört. Nuför tiden är det tillåtet för envar att genomlegat bortgiva huru mycket som helst, men —somnyss sades —blott av förvärvad egendom, och det på landet. I biskopsstäder och köpstäder har nämligen en inskränkning skett, för att laglotten icke skall överskridas. Arvingars [o: Bröstarvingars] laglott är emellertid femsjättedelar, men om de kvarlevande äro sidoarvingar, två tredjedelar. Dvs. ombarn finnas, är det tillåtet att somlegat bortgiva blott en tiondeB och, omandra släktingar finnas, blott entredjedel®. Dettasätt att bortgiva legat hava våra lagstiftare kallat testamente, och något annat är icke känt, med det undantaget att Upplandslagen tillåter dem, som befinna sig på krigståg till sjöss eller lands, att nänma eller utpeka arvinge. Detta sätt att testamentera utan högtidliga former och ett 181 antal vittnen har utan tvivel av oss lånats från våra grannar och av dem från romarna; testators vilja har blott i detta fall ansetts böra betraktas somlagligt gällande. Den lagbestämda arvsrätten, dvs. vad lagen stadgar omarv efter ^ Magnus Haakonssöns (Lagaböters) Landslov, Arvebolken kap. 21 (Norges gamle Love Bd 2, 1848, s. 90). * Äldre Västgötalagen, Ärvdabalken kap. 10. Om innebörden av detta lagrum se HolmBÄCKS kommentar i Svenska landskapslagar, Ser. 5 (1946), s. 87 f. * Omdetta och det närmast följande sej. B. Sägmuller, Lehrbuch des katholischen Kirchenrechts. 3. Aufl. (1914), Bd 2, s. 440 ff. * Enligt det nyss sagda borde här stå »sjättedel», aUdenstund det av Stiernhöök förut brukade ordet dextans betyder »fem sjättedelar» (se R. Kuhner, Ausfiihrhche Grammatik der lateinischen Sprache. 2. Aufl. Bd i, 1912, s. 1040). Bråktalet dextans (s/6) korresponderar också med det använda bråktalet bes (2/3 =4/6). * Stadslagens bestämmelser i Ärvdabalken kap. 19. Arvsrättens olikhet mellan landskapen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=