ANDRA KAPITLET Om föräldrars och barns rätt 170 INNEHÅLL Föräldrarnas vård och uppgift rörande barnen. Gränsen för barns och lärgossars aga. Straff för överdrift. Fadcrsmyndighetens storlek och begränsning. Huru emancipation ägde rumhos vårt folk. Arrogation och adoption okända. Barn sökte sina föräldrar. Skäl för att uppspåra sin fader. Straff för den som ej finner sin fader. Manbarhets- och förmynderskapsår. FörvaItarskap okänt. Förmyndarebestämdaav lagen. Meddelat förmynderskap okänt. Tillsym över myndlingars egendom. Legitimation genom tillkännagivande. Huru tillkännagivandet skedde. Den tillkännagivnes rätt. A ndamålet med ochfruktenaväktenskapet ärobarn; att dessa ärounjLAder föräldrarnas vård ochmyndighet, till dess devuxit upp, därom all naturens ordning. Föräldrarnas vård har emellertid främst bestått i uppfostran och skydd. Inga lagar föreskriva uppfostringssättet, utan de lämna det till vars och ens eget bedömande; de tillåta Uppfostran dock aga för allehanda förseelser, med måtta, såsomde tillåta männen 171 att aga hustrurna. De blmida dock, om föräldrarna hava överskridit och aga av bam • • Föräldrarnas Vittnar måttan, och sätta straffet hellre i förlust av en rättighet än i kroppsstraff. Ty man förutsätter hos den enskilde det somi allmänhet fmnes, nämligen kärlek till avkomman och intresse för att rätta, icke utplåna. Goterna i Spanien^ utsträckte detta även till lärgossar och tjänare, ombara i agan icke inmängt sig hat eller ont uppsåt. De insågo nämligen, att det var svårt att understimdomicke överskrida måttan i fråga omdem, vilka man var skyldig en rättande stränghet och tuktan. På vilketdera sätt somhelst förlora de dock sin rätt, för den händelse de vid barns eller lärgossars död voro arvsberättigade till något, enligt en allmän regel i vår lag: Engin må annan sig til arfz dräpa, dhen ägher aldre ärfwa somdräper eller hans ättelägger, hwad heller han dräper med wåda eller wilia^, med det enda undantaget, att en moder, omhon i sönmen legat ihjäl * Lcx Wisigoth. 1. VI. t. 5. c. 8 (ed. Lindenbrog. s. 134). * Dc av Stiernhöök anförda och sammanslagna lagställena äro Östgötalagen, Edsöresbalken kap. 21 och 22. »Ingen må dräpa en annan, för att taga arv; den som dräper (eller hans släktingar) får aldrig ärva, vare sig han dräper av våda eller med vilja.» Övers, av E. WessÉn, 1933.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=