123 linna; en dotter med henne bortgifte han med Norges konung Olav den hehge; utan tvivel förökade detta flertal av hustrur folkmängden oerhört, på grundvarav så många folksvärmar vid olika tider utgingo härifrån. Men under religionens påverkan upphörde detta månggifte snart därefter, då tack vare en ny lag blott en hustru kunde göra anspråk på rätten till halva sängen; det är emellertid otvivelaktigt, att det som Tacitus^ säger om germanerna i allmänhet, att soli barbarorum singulis uxoribusfuerint contenti, för det mesta förr gällt även här. i68 Hustrun bortgiftes även till rätten till nycklarna; denna befogenhet Rätt till nycklama gavs heime även i de tolv tavlornas lag. När man skickade skiljebrevet: Res tuas tibi habeto: Tuas res tibi agito^, fråntogos henne samtidigt nycklarna; enligt vår Upplandslag® gives åt hustrun rätt att föra talan om mannens nyckelrån, och enhgt dansk rätt* kan av en frilla eller sedvaneälskarinna genomhävd bli en hustru, omhon bara under tre år icke blott samlegat med en och samma man utan även burit hans nycklar. Av detta nyckelbärande, somförutsätter flit och trohet, vilja somliga härleda vårt ord Hust ro® såsombetecknande trohet och Ord för eller en trogen huskvinna. I Ostgötalagen® och norsk och isländsk lag’ hustru kallas hon Huussfrea, dvs. Husfreja.^ Bägge härledningarna passa, den ena med nyckelmyndigheten, den andra med hustruhedern, om vilken nyss talades. Hon giftes dessutom till en tredjedel av den lösa 169 egendomen; sedan nämligen samlag följt på äktenskapsöverenskom- Rätt till en melsen, inträder egendomsgemenskap till allt det gods, som värvats och kommer att förvärvas, varav en tredjedel efter mannens för- tredjedel av lösören och avlingegods ^ Tacitus, Germania kap. i8. »De äro nästan de enda barbarer, soin nöja sig med en hustru.» Övers, av P. Persson, 1929. * Om denna romerska skilsmässoformel se C. G. Bruns, Fontes iuris Romani andqui. Ed. 6^ (1893), s. 22. Denna formel torde kunna översättas: »Här har du dina saker! Sköt själv dina saker!» ® Upplandslagen, Ärvdabalken kap. 6. * Om betydelsen av de forndanska koncr och husfntgh, husfrw se den fullständiga beläggsamlingen i P. Skautrup’s edition med översättning och ordbok av DenJyske Lov (1911), s. 276 och 291. ® Den i äldre nysvenskan sporadiskt förekommande formen hustro, plur. hustror beror enligt Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), s. 248 på en folketymologisk anslutning till tro\ i själva verket är hustru uppkommet ur fsv. husfru(a), »varsf faUit mellan 5 o. r, varvid t inskjutits». ® Östgötalagen, Ärvdabalken, kap. 9 (Husfröa i ed. princ. 1607). ’’ Ur Norges gamle Love anteckna G. Storm & E. Hertzberg i sitt Glossarium (1895) formerna huspreyja, husprey, husfreya. För isländskt vidkommande se J. Fritzner, Ordbog over Det gamle norske Sprog. Omarb. Udg., Bd 2 (1891), s. 105 o. 108. ® Det av Stiernhöök använda uttrycket är Venus domestica, somhär återgivits med Husfreja.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=